wpu.nu

Uppslag:L854-01-C

Från wpu.nu

Version från den 10 mars 2023 kl. 14.15 av Utredaren (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Avsnitt
Löpande nr
854-01-C
Registrerat
1989-08-28
Ad acta
1990-05-29
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1989-08-24 12:00
Avslutat


Protokoll fört vid förhör med, skådespelare ÅLENIUS, INGA Maria,





Förhöret hållet i Rikskriminalens lokaler Kungsholmsgatan 37 i Stockholm, torsdagen 1989-08-24 12:00 .

Förhörsledare: krinsp Per Gustavsson och krinsp Inge Uvemo / RK-A2.

Inga övriga närvarande. Bandupptagning.

Inga Ålenius höres i Palmeutredningen.

Hon informeras vidare om att hon skall höras i anledning av det brev hon skrivit och sänt till Palmeutredningen.

Brevet daterat Stockholm 1989-07-28 .

Till brevet hör två stycken olika tidningsbilder från Dagens Nyheter, märkta med siffrorna ett och två.

1989-02-16 förevisades Inga Ålenius en konfrontationsgrupp, i syfte att igenkänna den man hon iakttog i foajén till biografen Grand, under kvällen 1986-02-28 vid 21 -tiden.

Konfrontationsgruppen förevisades via ett videoband.

Inga Ålenius berättar att de båda tidningsbilder hon klippt ur från Dagens Nyheter och skickat till Palmeutredningen, publicerades i tidningen förmodligen redan dagen efter, det att domen mot Christer Pettersson offentliggjorts.

Inga Ålenius ombeds att berätta med egna ord, hur det gick till när hon första gången i Dagens Nyheter såg de båda bilderna av Christer Pettersson.

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

Protokoll fört vid förhör med, skådespelare ÅLENIUS, INGA Maria,





Förhöret hållet i Rikskriminalens lokaler Kungsholmsgatan 37 i Stockholm, torsdagen 1989-08-24 12:00 .

Förhörsledare: krinsp Per Gustavsson och krinsp Inge Uvemo / RK-A2.

Inga övriga närvarande. Bandupptagning.

Inga Ålenius höres i Palmeutredningen.

Hon informeras vidare om att hon skall höras i anledning av det brev hon skrivit och sänt till Palmeutredningen.

Brevet daterat Stockholm 1989-07-28 .

Till brevet hör två stycken olika tidningsbilder från Dagens Nyheter, märkta med siffrorna ett och två.

1989-02-16 förevisades Inga Ålenius en konfrontationsgrupp, i syfte att igenkänna den man hon iakttog i foajén till biografen Grand, under kvällen 1986-02-28 vid 21 -tiden.

Konfrontationsgruppen förevisades via ett videoband.

Inga Ålenius berättar att de båda tidningsbilder hon klippt ur från Dagens Nyheter och skickat till Palmeutredningen, publicerades i tidningen förmodligen redan dagen efter, det att domen mot Christer Pettersson offentliggjorts.

Inga Ålenius ombeds att berätta med egna ord, hur det gick till när hon första gången i Dagens Nyheter såg de båda bilderna av Christer Pettersson.

F = Förhörsledare

Å = Ålenius, Inga


Inga Ålenius: Ja. Jo, det var-, när jag..

Jag blev ju chockad när jag det i tidningen och tänkte att det kanske kan hjälpa, men jag tror inte att det gör det ändå, mitt vittnesmål.

Men ändå, för att det är helt olika människor jag ser. Den ena är ju en spaningsbild, vad jag förstår och den andra, är från honom-, nutid. Och det har-, där emellan är det tio till femton kilo och då blir ju en person helt olika.

Och det var då jag märkte att nedre bilden, alltså den som är ifrån-, en utredning, en annan utredning tydligen, den känner jag igen, den killen såg jag på Grand, strax före nio.

Men den här andra, den känner jag inte igen och det är ju så märkligt. Men man förändras ju helt på femton kilo. Det gör man verkligen.

För att han är mörkare och den här killen är lite-, som jag kommer ihåg, mera cendré, samma som Per Gustavsson är lite grann, det är hårfärgen jag känner igen. Ja, jag kan inte-, ja, jag vet inte mer hur jag ska säga. Spontant så där.


F: Reagerade du direkt när du såg de här bilderna?

Inga Ålenius: Ja, direkt. På stört.

Och lite grann, så tänkte jag, ja, jag skiter i det, för jag vill inte vara med om det här längre.

För att nu är han ju dömd och det spelar väl inte så stor roll, men så tänkte jag ändå, det kan ju vara en-, bra att för er att veta att det är-, man blir annorlunda.

Och många vittnen kanske har reagerat som jag, att man blir osäker när man ser det här videobandet, därför att där kände jag inte i alla fall igen honom, utan pekade ut andra som liknade den mannen som jag såg. Och det var två stycken vet jag, som-. Fast den här mannen var längre, än de två jag pekade ut, men i utseende, så att säga.


F: Du kände inte igen Christer Pettersson på videofilmen?

Inga Ålenius: Näe. Näe. Icke.

Och sen, hör och häpna, jag sysslar ju med teater och han har ju tydligen gått teaterskola, jag har aldrig sett den här karl i hela mitt liv förut. Aldrig någonsin.

Även om det har spekulerats såna saker i tidningen, om teaterkretsar och såna där saker, men det har ingenting med det här att göra. Jag vet inte vem det är.

F: Men vad tycker du är för skillnad mellan honom - ?

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

F = Förhörsledare

Å = Ålenius, Inga


Inga Ålenius: Ja. Jo, det var-, när jag..

Jag blev ju chockad när jag det i tidningen och tänkte att det kanske kan hjälpa, men jag tror inte att det gör det ändå, mitt vittnesmål.

Men ändå, för att det är helt olika människor jag ser. Den ena är ju en spaningsbild, vad jag förstår och den andra, är från honom-, nutid. Och det har-, där emellan är det tio till femton kilo och då blir ju en person helt olika.

Och det var då jag märkte att nedre bilden, alltså den som är ifrån-, en utredning, en annan utredning tydligen, den känner jag igen, den killen såg jag på Grand, strax före nio.

Men den här andra, den känner jag inte igen och det är ju så märkligt. Men man förändras ju helt på femton kilo. Det gör man verkligen.

För att han är mörkare och den här killen är lite-, som jag kommer ihåg, mera cendré, samma som Per Gustavsson är lite grann, det är hårfärgen jag känner igen. Ja, jag kan inte-, ja, jag vet inte mer hur jag ska säga. Spontant så där.


F: Reagerade du direkt när du såg de här bilderna?

Inga Ålenius: Ja, direkt. På stört.

Och lite grann, så tänkte jag, ja, jag skiter i det, för jag vill inte vara med om det här längre.

För att nu är han ju dömd och det spelar väl inte så stor roll, men så tänkte jag ändå, det kan ju vara en-, bra att för er att veta att det är-, man blir annorlunda.

Och många vittnen kanske har reagerat som jag, att man blir osäker när man ser det här videobandet, därför att där kände jag inte i alla fall igen honom, utan pekade ut andra som liknade den mannen som jag såg. Och det var två stycken vet jag, som-. Fast den här mannen var längre, än de två jag pekade ut, men i utseende, så att säga.


F: Du kände inte igen Christer Pettersson på videofilmen?

Inga Ålenius: Näe. Näe. Icke.

Och sen, hör och häpna, jag sysslar ju med teater och han har ju tydligen gått teaterskola, jag har aldrig sett den här karl i hela mitt liv förut. Aldrig någonsin.

Även om det har spekulerats såna saker i tidningen, om teaterkretsar och såna där saker, men det har ingenting med det här att göra. Jag vet inte vem det är.

F: Men vad tycker du är för skillnad mellan honom - ?

Inga Ålenius: rent av utmärglad, höll jag på att säga, men väldigt mager i alla fall.

Och den jag såg på video i så fall, så skulle ha varit-, det var en tjockis, om jag kan uttrycka det så.

Med stor mage och dubbelhaka till och med. Och det hade inte den här mannen.

Och det var då, när jag såg det i tidningen att jag kom på det att naturligtvis, det är tre år sen och går man upp i vikt, så förändras hela utseendet.

Det gör det, det vet jag ju-, själv av erfarenhet, eftersom jag bantar ofta, eller mycket och länge. (Skrattar till).


F: Hur pass säker är du på det här?

Inga Ålenius: Ja, jag är bombsäker, annars hade jag inte skrivit. Annars hade jag inte lagt mig i det här längre. Från den bilden alltså.


F: Du pekar på bild nummer två nu?

Inga Ålenius: Ja. Den lilla bilden, spaningsbilden.


F: Är det den person du såg i foajén på Grand?

Inga Ålenius: Ja, det är mitt-, minne av honom, precis.


F: Du kan inte ta fel här då?

Inga Ålenius: Näe, det kan jag inte.


F: Det finns ju risk att du kan ha intalat dig själv att det kan ha varit den här personen?

Inga Ålenius: Näe, näe, eftersom-. Nej, eftersom jag aldrig har-, jag vill inte ha med den här saken att göra, jag har aldrig sett människan och-, jag vill helst vara anonym också, för jag tycker inte om de här offentliga-, tidningsskriverier och sånt där och jag tycker allvarligt synd om honom också, så att det är-.

Men det är han.

Men det har ju inte med mordet att göra, tycker jag heller på det sättet att jag såg honom före 21 .

Och det märkliga är då att han inte kan erkänna att han har varit där. När han nu är oskyldig.

För det har-, att se honom 21 på bion, betyder ju inte att jag har sett honom mörda Olof Palme.

Det är eran sak att ta reda på, den kombinationen.

Men-, så därför är jag så-, förvånad att han inte kan säga att han har varit där, för han var där, det är jag helt, helt säker på. Hundra.


F: Förhöret avslutas klockan 12:10 .

F: Ja Inga Ålenius vill du att vi spelar upp bandet för dig?

Inga Ålenius: Näe, det är onödigt. Det behövs inte.

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

Inga Ålenius: rent av utmärglad, höll jag på att säga, men väldigt mager i alla fall.

Och den jag såg på video i så fall, så skulle ha varit-, det var en tjockis, om jag kan uttrycka det så.

Med stor mage och dubbelhaka till och med. Och det hade inte den här mannen.

Och det var då, när jag såg det i tidningen att jag kom på det att naturligtvis, det är tre år sen och går man upp i vikt, så förändras hela utseendet.

Det gör det, det vet jag ju-, själv av erfarenhet, eftersom jag bantar ofta, eller mycket och länge. (Skrattar till).


F: Hur pass säker är du på det här?

Inga Ålenius: Ja, jag är bombsäker, annars hade jag inte skrivit. Annars hade jag inte lagt mig i det här längre. Från den bilden alltså.


F: Du pekar på bild nummer två nu?

Inga Ålenius: Ja. Den lilla bilden, spaningsbilden.


F: Är det den person du såg i foajén på Grand?

Inga Ålenius: Ja, det är mitt-, minne av honom, precis.


F: Du kan inte ta fel här då?

Inga Ålenius: Näe, det kan jag inte.


F: Det finns ju risk att du kan ha intalat dig själv att det kan ha varit den här personen?

Inga Ålenius: Näe, näe, eftersom-. Nej, eftersom jag aldrig har-, jag vill inte ha med den här saken att göra, jag har aldrig sett människan och-, jag vill helst vara anonym också, för jag tycker inte om de här offentliga-, tidningsskriverier och sånt där och jag tycker allvarligt synd om honom också, så att det är-.

Men det är han.

Men det har ju inte med mordet att göra, tycker jag heller på det sättet att jag såg honom före 21 .

Och det märkliga är då att han inte kan erkänna att han har varit där. När han nu är oskyldig.

För det har-, att se honom 21 på bion, betyder ju inte att jag har sett honom mörda Olof Palme.

Det är eran sak att ta reda på, den kombinationen.

Men-, så därför är jag så-, förvånad att han inte kan säga att han har varit där, för han var där, det är jag helt, helt säker på. Hundra.


F: Förhöret avslutas klockan 12:10 .

F: Ja Inga Ålenius vill du att vi spelar upp bandet för dig?

Inga Ålenius: Näe, det är onödigt. Det behövs inte.

F: Du godkänner förhöret?

Inga Ålenius: Jaa.

Stockholm som ovan


Per Gustavsson/krinsp.

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

Pol-1989-08-24 1200-1210 L854-01-C Förhör av Inga Ålenius angående hennes brev.pdf

F: Du godkänner förhöret?

Inga Ålenius: Jaa.

Stockholm som ovan


Per Gustavsson/krinsp.