wpu.nu

Safari Club

Från wpu.nu


Safari Club (1976-1983) var en allians av underrättelsetjänster som bedrev hemliga operationer runt om i Afrika efter att USA :s kongress begränsat CIA :s makt i mitten av 1970-talet.

Alliansen blev särskilt viktig efter att den amerikanska kongressen antog War Powers Resolution 1973 och Clark-tillägget 1976, som var en reaktion mot hemliga militära aktioner orkestrerade inom regeringens verkställande makt.

I ett tal 2002 vid Georgetown University, Washington, USA, beskrev prins Turki Al-Faisal från GIP, Saudiarabien, situationen så här:

”År 1976, efter Watergate-ärendena här, var er underrättelsetjänst (CIA) bokstavligen bunden av kongressen. Den kunde inte göra någonting. Den kunde inte skicka spioner, den kunde inte skriva rapporter och den kunde inte betala pengar. För att kompensera för detta gick en grupp länder samman i hopp om att bekämpa kommunismen och etablerade det som kallades Safari Club. Safari Club omfattade Frankrike, Egypten, Saudiarabien, Marocko och Iran. Huvudsyftet med denna klubb var att vi skulle dela information med varandra och hjälpa varandra i att motverka sovjetiskt inflytande världen över, och särskilt i Afrika.”


Relevans

Under denna period av kalla kriget pågick avkoloniseringen i Afrika och Olof Palme var personligen involverad i denna utveckling på den afrikanska kontinenten.

Genom sitt sändebud Bernt Carlsson spelade han i en roll i den politiska sidan av konflikten i det Namibiska befrielsekriget, 1966-1988.

Kriget var en del av en större konflikt, det sydafrikanska gränskriget, mot Angola, som enligt inledningen av Safari Clubs stadgar var en av orsakerna till bildandet av Safari Club. Olof Palme var också engagerad i motståndet mot apartheidsystemet i Sydafrika.

Organisationer och personer involverade i det sydafrikanska gränskriget är misstänkta för delaktighet i mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.

Tillblivelse och syfte

Safari Club bildades i slutet av 1970-talet efter den oblodiga vänsternejlikarevolutionen 1974-04-25, varefter Portugals sista kolonier i Afrika blev självständiga . Revolutionen avslutade i praktiken det portugisiska kolonialkriget .

Syftet var att motverka sovjetiskt inflytande genom att stödja antikommunister.

Männen som grundade Safari Club var alla chefer för sina länders utrikes underrättelsetjänster och de samlades till ett konstituerande möte på Mount Kenya Safari Club, vid foten av Mount Kenya, Kenya, där de undertecknade Safari Clubs stadgar som stipulerade att ett högkvarter / ”operations center” skulle sättas upp i Kairo, Egypten 1976-09-01.

Stadgarna

I den ursprungliga stadgan anges också att ”the group intends to be ”global in conception”, eller ”global i sin utformning” utan att ange vilka andra organisationer/partner som informellt skulle vara knutna till klubben.

Stadgan börjar: ”De senaste händelserna i Angola och andra delar av Afrika har visat kontinentens roll som skådeplats för revolutionära krig som initierats och genomförts av Sovjetunionen, vilket utnyttjar individer eller organisationer som sympatiserar med, eller kontrolleras av, marxistisk ideologi.”

Organisation och medlemskap

Club Safari - kända medlemmar och informella partners
Land U-tjänst Roll
Formella medlemmar
Frankrike SDECE Bidrog med the säkerhet, vapen och kommunikationutrustning.
Saudiarabien GIP Finansiering av organisation och operationer.
Egypten Mukhabarat Militära förband och vapen.
Marocko DGED Militära förband och vapen.
Iran SAVAK Militära förband, vapen och underrättelser bl.a. från signalspaningssystem på gränsen till Sovjetunionen och Afghanistan.
Kontakter och informella partners
Luxembourg BCCI Bank of Credit and Commerce International (BCCI) grundad 1972 var Safari Clubs bankkontakt
USA CIA Henry Kissinger tillskrivs den amerikanska strategin att bl.a. stödja Safari Club– vilket gjorde det möjligt för USA att uppfylla amerikanska mål genom ombud ”proxies” utan att riskera direkt ansvar (” plausibel förnekelse ”).
Sydafrika
Rhodesia
Israel Mossad


Kända operationer
Tid Operation
1977 mar-apr Shaba-provinsen i Zaire (tid. Katanga i Kongo)
En insats i syfte syfte att skydda den franska och belgiska gruvverksamheten i landet för att avvärja en invasion av Fronten för Kongos nationella befrielse (FNLC). Frankrike luftlandsatte marockanska och egyptiska trupper i Shaba-provinsen och lyckades avvärja angriparna och hjälpte också till att försvara franska och belgiska gruvintressen i Kongo.

Shaba-konflikten fungerade som en front i det angolanska inbördeskriget.
Safari Club gav 5 miljoner USD i stöd till Jonas Savimbis Nationella union (UNITA) i Angola.
1977-1979 Fredssamtal mellan Egypten och Israel
Denna process började med att en marockansk medlem av Safari Club personligen transporterade ett brev från Yitzhak Rabin till Sadat och följdes av hemliga samtal i Marocko – övervakade av kung Hassan II – med den israeliske generalen Moshe Dayan , Mossad -chefen Yitzhak Hofi och den egyptiska underrättelseagenten Hassan Tuhami .

Safari Club hjälpte till att medla i samtalen mellan Egypten och Israel, vilket ledde till Sadats besök i Jerusalem 1977, Camp David-avtalen 1978 och fredsavtalet mellan Egypten och Israel 1979.
Forts. följer



Källor / Referenser
Publicerat Rubrik / Länk Källor
1976-1983 Safari Club Wikipedia
engelska

Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 21 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 21:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 21 av de 28 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 21 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-21, documenting that 21 of the 28 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.