wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/379

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


samma år presenterade han PKK som huvudspåret.

1987-02-15 (måste avse 1987-02-05 ,vår anm.) beslutade regeringen att ledningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren.

I samband med att Holmér avgick i mars det året friställdes Per J och Per K som dennes livvakter.

Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod.

Buggningarna utfördes av FSG inom SÄK.

Jan B hade i mars 1986 varit med vid diskussioner om vilka personer som skulle buggas.

Buggningarna upphörde i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare.

1987-02-05 bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret.

I gruppen ingick Walter K och Jan B, vilka båda fortsatte att hålla en kontinuerlig kontakt med Holmér.

Näss tyckte att arbetet gick trögt i gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper, varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme.

Walter K och Jan B bad Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig negativ till åtgärden.

I slutet av november 1987 nämnde Jan B för Näss att det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet - men Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt sidan.

I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades.

Ebbe Carlsson träffade Lidbom i Paris och berättade för denne om sina teorier.

Holmér kontaktade Lidbom och sade att Walter K och Jan B inte fick tillräckliga resurser för att utreda PKK-spåret.

Han redogjorde också för sin uppfattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till PKK.

Ebbe Carlsson bad Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.

Lidbom underrättade i december 1987 Åhmansson om motsättningarna inom SÄK.

1988-01-11 förklarade Walter K och Jan B för Näss att de ville ta in källa A till Sverige.

Näss blev upprörd och sade att om källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.

I syfte att sammanföra Åhmansson och Sandström med Lidbom inbjöd Ebbe Carlsson dem till middag den 13 januari.

Under middagen anmodades Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret.

Kort därpå träffades Ebbe Carlsson, Walter K och Jan B, varvid de diskuterade PKK-spåret och Näss’ avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse.

1987-02-08 inledde Näss en föredragning om PKK för Åhmansson och Sandström.

Walter K och Jan B var också närvarande.

Sedan Näss avlägsnat sig för andra ärenden fortsatte föredragningen av Jan B.

Därvid klargjordes enligt Jan B att information om källa A inhämtats genom buggning.

Som ett resultat av föredragningen sade Åhmansson till Sandström att förstärka resurserna till utredningen om PKK.

Omkring 1987-02-10 anlände källa A till Sverige och förhördes av Walter K och Jan B.

Några dagar senare sade Åhmansson till Walter K att