samma år presenterade han PKK som huvudspåret.
1987-02-15 (måste avse 1987-02-05 ,vår anm.) beslutade regeringen att ledningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren.
I samband med att Holmér avgick i mars det året friställdes Per J och Per K som dennes livvakter.
Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod.
Buggningarna utfördes av FSG inom SÄK.
Jan B hade i mars 1986 varit med vid diskussioner om vilka personer som skulle buggas.
Buggningarna upphörde i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare.
1987-02-05 bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret.
I gruppen ingick Walter K och Jan B, vilka båda fortsatte att hålla en kontinuerlig kontakt med Holmér.
Näss tyckte att arbetet gick trögt i gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper, varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme.
Walter K och Jan B bad Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig negativ till åtgärden.
I slutet av november 1987 nämnde Jan B för Näss att det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet - men Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt sidan.
I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades.
Ebbe Carlsson träffade Lidbom i Paris och berättade för denne om sina teorier.
Holmér kontaktade Lidbom och sade att Walter K och Jan B inte fick tillräckliga resurser för att utreda PKK-spåret.
Han redogjorde också för sin uppfattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till PKK.
Ebbe Carlsson bad Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.
Lidbom underrättade i december 1987 Åhmansson om motsättningarna inom SÄK.
1988-01-11 förklarade Walter K och Jan B för Näss att de ville ta in källa A till Sverige.
Näss blev upprörd och sade att om källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.
I syfte att sammanföra Åhmansson och Sandström med Lidbom inbjöd Ebbe Carlsson dem till middag den 13 januari.
Under middagen anmodades Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret.
Kort därpå träffades Ebbe Carlsson, Walter K och Jan B, varvid de diskuterade PKK-spåret och Näss’ avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse.
1987-02-08 inledde Näss en föredragning om PKK för Åhmansson och Sandström.
Walter K och Jan B var också närvarande.
Sedan Näss avlägsnat sig för andra ärenden fortsatte föredragningen av Jan B.
Därvid klargjordes enligt Jan B att information om källa A inhämtats genom buggning.
Som ett resultat av föredragningen sade Åhmansson till Sandström att förstärka resurserna till utredningen om PKK.
Omkring 1987-02-10 anlände källa A till Sverige och förhördes av Walter K och Jan B.
Några dagar senare sade Åhmansson till Walter K att