wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/400

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.06 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


installationen. Denna åtgärd utgjorde enligt hovrätten inte något brott

eftersom Sture Höglund måste ha kunnat lita på Hans Holmérs och Per-

Göran Näss bedömning att det förelåg en nödsituation. Därtill kom,

enligt hovrätten, att Per-Göran Näss berättat att Hans Holmér fått

sanktion för avlyssningen. Sture Höglund friades således även av

hovrätten. Beträffande Per-Göran Näss fann hovrätten utrett att Hans

Holmér av Per-Göran Näss begärt att denne skulle låta olovligen

installera en ledningsburen mikrofon och därefter anordna hemlig

avlyssning av samtal, vilket också skedde. Hovrätten dömde – till

skillnad från tingsrätten – Per-Göran Näss för olovlig avlyssning efter

att ha ogillat hans invändning om att ha handlat i nöd (se nedan).

Beträffande avlyssningen på Fridhemsgatan (p. 6) fann hovrätten

även i detta fall visat att Hans Holmér ensam beslutat om buggningen

och att han därvid förmått Per-Göran Näss att låta verkställa in-

stallationen av avlyssningsutrustningen. Per-Göran Näss invände under

denna punkt att han borde vara fri från ansvar på grund av

bestämmelsen i 24 kap. 6 § brottsbalken om verkan av förmans be-

fallning. För ansvarsfrihet enligt denna bestämmelse krävs att den

beordrade med hänsyn till lydnadsförhållandets art, gärningens be-

skaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att lyda ordern. Hov-

rätten ansåg att Per-Göran Näss redan av den anledningen att han under

aktuell tid innehaft en hög och självständig befattning vid säkerhets-

polisen inte kunde gå fri från ansvar på grund av denna bestämmelse.

Hovrätten tillade att det inte heller rört sig om en sådan brådskande

ordersituation där den beordrade omedelbart haft att ta ställning till

huruvida ordern skulle åtlydas. Vad sedan gällde åtalet mot Sven-Åke

Hjälmroth och Holger Romander uttalade hovrätten att annat inte visats

än att såväl Sven-Åke Hjälmroth som Holger Romander uppfattat att

buggningen på Fridhemsgatan beslutats av Hans Holmér inom ramen

för mordutredningen och att de därför haft skäl för att utgå från att den

personal som deltagit i buggningen i detta sammanhang inte var

underställd någon av dem. Hovrätten tillade att Sven-Åke Hjälmroth

hade gjort vad som på honom ankom genom att rapportera saken till

Holger Romander. Hovrätten fann således – liksom tingsrätten – att

åtalen mot Sven-Åke Hjälmroth och Holger Romander skulle lämnas

utan bifall.

Beträffande avlyssningen på Norra Stationsgatan (p. 7) fann hov-

rätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den som låtit installera

buggningsutrustningen var Per-Göran Näss samt att det även var denne

som olovligen låtit anordna den hemliga avlyssningen.

Vad slutligen gällde avlyssningen på Malmskillnadsgatan (p. 8)

kom hovrätten till samma slut som tingsrätten gjort, nämligen att det