wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/399

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Hovrätten höll huvudförhandling i målet under tiden den 21 oktober

1991 – 10 februari 1992. Samtliga tilltalade hördes på nytt, varvid även

Per-Göran Näss och Hans Holmér valde att yttra sig, till skillnad mot

vad som var fallet vid tingsrätten. En ganska stor del av den skriftliga

bevisningen var ny i hovrätten.

Under rubriken ”Befälsförhållandena” konstaterade hovrätten att

något formellt riktigt beslut om polisförstärkning inte fattats av Holger

Romander eftersom Hans Holmér varken skriftligen eller muntligen

hos Rikspolisstyrelsen begärt att få polisförstärkning. Hovrätten fann å

andra sidan det utrett att säkerhetspolisens personal följt de beslut som

Hans Holmér meddelat i och för mordutredningen. Mot den bakgrun-

den och då det enligt hovrättens mening måste förhålla sig så att ett

meddelat beslut skall åtlydas även om det brustit i någon förutsättning

för beslutet fann hovrätten att säkerhetspolisens personal fick anses ha

stått under Hans Holmérs befäl och lydnad i den mån personalen under

tiden den 6 mars 1986 – 5 februari 1987 hade medverkat i mordutred-

ningen.

Under rubriken ”Sanktionsfrågan” redovisade hovrätten den bedöm-

ningen att vad Per-Göran Näss hade anfört om regeringens inställning

inte kunde befria honom från ansvar för elektronisk avlyssning i

samband med spaningarna efter Olof Palmes mördare.

Under rubriken ”Avlyssningar; var och när och beslut härom” be-

handlades de olika gärningarna.

Vad först gällde avlyssningen i bokkaféet (p. 1) delade hovrätten

tingsrättens bedömning att åtalet inte var styrkt.

Beträffande avlyssningen på Vargvägen (p. 2) fann hovrätten det

vara ställt utom rimligt tvivel att Per-Göran Näss låtit installera

buggningsutrustningen och låtit anordna buggningen. (Den andra av-

lyssningen på Vargvägen, där Per-Göran Näss frikändes av tingsrätten,

överklagades inte av åklagaren.) Frågan om nöd togs upp efter de olika

gärningarna under en särskild rubrik, se nedan.

När det gällde avlyssningarna på Fridhemsgatan och Wergelands-

gatan (p. 3) var det enligt hovrättens mening ställt utom rimligt tvivel

att Christer Ekberg olovligen låtit installera buggningsutrustningarna

och olovligen låtit anordna avlyssningarna på båda platserna. Hovrätten

fann vidare – till skillnad från tingsrätten – att Christer Ekberg gjort sig

skyldig till hemfridsbrott avseende lägenheten på Wergelandsgatan.

Däremot fann hovrätten det inte tillräckligt utrett att Per-Göran Näss

medverkat i dessa buggningar och åtalet mot honom i denna del

ogillades, liksom det hade gjort vid tingsrätten.

Beträffande avlyssningen på Malmvägen (p. 5) fann hovrätten det

klarlagt att Hans Holmér ensam beslutat om denna. Vidare fann

hovrätten det utrett att Sture Höglund avdelat personal för att utföra