wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/149

Från wpu.nu

Version från den 26 december 2023 kl. 07.58 av Utredaren (diskussion | bidrag) (→‎Ej korrekturläst)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


SOU 1999-88 sid. 419 Polisspåret

utredning.

Förundersökningsledningen har haft ett särskilt ansvar för att tips rörande polisen eller poliser blir korrekt hanterade. Det får anses ha framhållits redan av Juristkommissionen.

Vi vill slutligen tillägga, att det inte är utan egen förskyllan som

polismakten drabbats av diskussionen kring polisspåret. Sakligt sett

finns det inte så mycket substans i den diskussionen, men frånvaron av

substans har kunnat kompenseras av den grogrund för misstro och

bristande tilltro till utredningsinsatserna som polisens egna åtgärder

givit upphov till. Polisspårsdiskussionens uppkomst kan inte heller

skyllas på massmedia eller enskilda ”privatspanare”, eftersom misstron

alltså delvis har haft fog för sig och dessutom finns företrädd inom

polisen själv. När det gäller en så uppmärksammad del som det s.k.

Södermötet har ryktesspridningen således härstammat eller i vart fall

fått stöd från polisens egna led.

4.5.2 De enskilda uppslagen

De synpunkter vi haft i de uppslag som redovisats under rubriken

Uppslag som berör polisen i allmänhet och Uppslag som eventuellt kan

förknippas med poliser eller polisen i allmänhet framgår i de Samman-

fattande anmärkningar som finns i anslutning till respektive uppslag.

Vi har inte funnit något uppslag, som idag motiverar ytterligare

utredningsåtgärder.58 Inte heller beträffande polisärendena anser vi oss

ha anledning att anmäla någon avvikande mening beträffande de be-

dömningar som PU gjort då utredningen avslutats, vilket skett i

samtliga fall.

I övrigt vill vi beträffande polisärendena redovisa följande syn-

punkter.

Polisman A. Några brottsmisstankar har aldrig funnits mot polisman A.

Ser man till vad som föranlett utredning mot andra polismän och i

övrigt kan det dock lätt konstateras att flera spaningsindikationer

funnits: vapeninnehav, extremism, ”palmehat”, kontakter i kretsar som

måste bedömas som ”intressanta” från spaningssynpunkt, arbetslokalen

i mordplatsens närhet samt personliga omständigheter.

Den inledande alibiutredningen kring polisman A var otillräcklig

och alltför dåligt dokumenterad. Det är möjligt att utredarna skaffade

sig så mycket information att de blev övertygade om att polisman A

58 Att ett uppslag vid vår granskning inte befunnits kräva ytterligare bearbet-

ning innebär givetvis inte att vi utesluter att uppslaget kan vara av intresse. Det

som bedömts är om PU med hänsyn till vad som framkommit och kända fakta i

övrigt numera har anledning att vidta ytterligare utredningsåtgärder eller inte.