Det fanns dock mycket som talade emot detta scenario, bl.a. följande:
Det är en stor risk som PKK tar om de försöker mörda Olof Palme på detta
sätt. Det skulle skada organisationen och dess syften allvarligt om de blev
avslöjade. Såväl risk som skadeeffekt måste rimligen PKK:s ledning ha
insett och tagit med i sina överväganden. (---)
Motivbilden är vag och dåligt belagd. Frågan är också om inte PKK
rimligen måste ha förstått och accepterat den svenska regeringens motiv för
”terroriststämpeln” och ”kommunarresten”. (---)
Tidigare PKK-attentat utanför deras hemområde (Turkiet, Irak, Iran, Syrien
och Armenien) har vänt sig mot egna avhoppare eller personer som
uppfattats ha svikit PKK. De har då använt knivar eller pistoler, normalt
finkalibriga, och skotten placerats i bakhuvudet. Mordet på Olof Palme
skulle i så fall ha varit mönsteravvikande. Vad som däremot skulle vara
analogt med tidigare mönster vid morden i Uppsala och Stockholm (Med-
borgarhuset) är, enligt Hans Holmérs scenario, att en speciell gärningsman
(skytt) kommer in i landet för att genomföra mordet och att denne får sitt
offer utpekat för sig.
De delar i Hans Holmérs scenario som skulle tala för en inblandning från
östblocket borde rimligen ha blivit kända efter östs sammanbrott om de var
korrekta. Informationen av denna dignitet skulle om inte annat ha bjudits ut
till högstbjudande.
Telefonkontroll- och buggningsmaterialen är vaga. Vissa av de viktigaste
avsnitten som vi följt upp från Holmérs scenario via Per-Erik Larssons PM,
Analysgruppens rapport ned mot tolkarnas utskrifter leder till frågetecken
för såväl urval som tolkning av citaten. (---)
I det scenario som Hans Holmér presenterar är det många personer in-
blandade. Det måste i så fall öka risken för att det börjar läcka i alla fall
någon information efter en tid. Att ingen information, utöver den rätt vaga
buggnings- och telekontrollinformationen, skulle ha sipprat ut under 10 år
om PKK vore inblandad är förvånande. Även med hänsyn tagen till den
risk det innebär att prata bredvid munnen i denna krets och i ett fall som
detta.
Bevisläget i övrigt är mycket svagt även om det finns något enstaka in-
dicium som skulle kunna tyda på att PKK vore ansvarigt.
Slutligen gäller att vi i vårt arbete med materialet kunnat konstatera att det
scenario som Hans Holmér presenterat för oss visar stor överensstämmelse
med innehållet i en SÄK-PM från februari 1988. Den är på ett par hundra
sidor. Den utgår just från en arbetshypotes att PKK skulle ha kunnat vara
ansvarigt för mordet på Olof Palme. Mot denna hypotes prövas sedan de
indikationer som då förelåg. Det får därmed i sina huvuddrag anses ha
prövats av Per-Erik Larsson och även av Palmeutredningen.