wpu.nu

Sida:Pol-19860405-1110-åke-larsson-E20-2.pdf/4

Från wpu.nu

Version från den 3 december 2023 kl. 12.39 av Utredaren (diskussion | bidrag)
Den här sidan har korrekturlästs


F: Men åt något håll?

Åke Larsson: Åt något håll. Det var neråt mot -.


F: Anting-

Åke Larsson: Norr- norrut på Sveavägen.


F: Antingen Sveavägen norrut eller -?

Åke Larsson: Jaha, eller Tunnelgatan.


F: Eller Tunnelgatan österut,

Åke Larsson: Jaha, just. Jaha, just det.


F: Försvann någon.

Åke Larsson: Jaha, just precis.


F: Du ser alltså någon som

Åke Larsson: Jaha, det var -


F: - springande lämnar platsen?

Åke Larsson: Jaha.


F: Det är bara så här alltså?

Åke Larsson: Ja, det är bara -, väldigt (ohörbart) -


F: Helt- helt -, bara någon bråkdel av en sekund,

Åke Larsson: Ja, ungefär.


F: Du får ett intryck mer -

Åke Larsson: Jag får ett intryck va' och så ser -.


F: Mera än du kan beskriva någon viss person.

Åke Larsson: Nehej, det kan ha vart en kärring på 80 år, det kan ha vart vad som helst va' så det -,


F: Men någonting -, du får alltså intrycket att någon lämnar platsen springandes?

Åke Larsson: Jaha. Mm.


F: Vad ser du mera? Du ser alltså den här som faller.

Åke Larsson: Sen ser jag någon som - vad heter det? - hoppar ur en taxi va'. Det ser jag och springer fram där.

Och vad jag har fått för uppfattning, det är att han försöker hjälpa den som ligger där va' och då fick jag liksom så här - det kan ju ha vart en hjärtattack eller nånting, tänkte jag då va'.

Och det var väl allas tanke i bilen va', det var därför Anna Hage sprang ut då och försökte hjälpa till. Jag tänkte inte mer på det, det var onödigt och stanna här och så att det blev en massa folk, så vi körde iväg igen va'.