wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/20

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


I samband med Sexualbrottsutredningens arbete genomfördes vissa mindre studier. Bla gick man igenom domar i kopplerimål (Maschmann, Polisanmälda brott mot Brb 6:7 i Sverige under år 1970). Vidare redovisades vissa kriminalstatistiska sammanställningar samt allmänna kriminologiska reflektioner kring koppleribrottet (SOU 1976:9, Sexuella övergrepp).

Slutligen vill jag återvända till en av de "debattböcker" som jag nämnt ovan, nämligen "Kärlek för pengar?", där Fredriksson och Lind också redovisat en mängd erfarenheter av sitt arbete inom det s k prostitutionsprojektet i Malmö under åren 1976-80. I dessa delar av studien har förf främst strävat efter att ge en "inifrånbeskrivning" av prostitutionen; motiv och upplevelser av prostitutionen hos de prostituerade, deras kunder och hallickar. Men man redovisar även olika data om prostitutionens omfattning, struktur och tidsmässiga utveckling utifrån sina erfarenheter på fältet. De senare data har f ö en mycket hög grad av överensstämmelse med de som kommit fram vid denna undersökning (se nedan avsn III-VI).

II

II.1

Prostitutionen i Sverige

en översiktlig beskrivning

Prostitutionens struktur och utbredning

I föreliggande kap. har jag gett en kortfattad, översiktlig beskrivning av prostitutionen i Sverige, detta för att ge en bakgrund till vilken man kan relatera den kartläggning av situationen i Stockholm som jag redovisat i det följande.

Som jag påpekat inledningsvis förekommer prostitutionen i flera olika former. En vanlig indelningsgrund vid den prostitution som diskuteras i denna rapport (heterosexuell prostitution med kvinnliga prostituerade och män som kunder) är efter kontaktmönstret, dvs hur (och var) den prostituerade erbjuder sina tjänster. Eller, för att se det ur kundens synvinkel, hur han kommer i kontakt med den prostituerade.

nämligen: Om jag begränsar mig till den aktuella situationer i landet kan man säga att prostitutionen förekommer i (främst) fem olika former,

(a) "på garan", s k gatuprostitution

(b) på sk massageinstitut och poseringsateljéer

(c) på sexklubar

(d) på vissa hotell- och restauranger

22

(e) som s k call-girlverksamhet

Med gatuprostitution menar man sådan prostitution där den prostituerade uppehåller sig på galan, eller andra platser dit allmänheten har tillträde, cch där (relativt) öppet erbjuder sina tjänster.

Gatuprostitutionen i Sverige är en storstadsföreteelse, kunderna i regel bilburna. De platser som blir aktuella är vanligen centralt belägna gator eller områden - typ kvarteren kring Malmskillnadsgatan i Stockholm, gatorna kring Vasaparken i Göteborg, Excercis- och Föreningsgatan i Malmö - som är lätta att nå med bil men där genomströmningen av människor samtidigt inte är alltför stor. I den mån det är möjligt försöker man också undvika utpräglade bostadsområden. Detta av det rationella skälet att man inte vill ha klagomål till polisen från de som bor i området, och som kan medföra att polisen går in och "stör" verksamheten genom razzior, trafikkontroller, trafikavspärrningar och "rundkörningsförbud".

Samtidigt är det svårt att hitta sådana områden som både är centra? och avskilda, och det är främst olika polisaktioner som leder till att verksamheterna flyttas med jämna mellanrum. Ser man till gatuprostitutionens rumsliga utbredning i stort är den dock mycket "bofast". På det hela taget är det fråga om samma områden, kvarter och gator år efter år. Omflyttningarna är små och ofta tillfälliga.

Prostitution på massageinstitut och poseringsateljéer, av den typ som vi har här i landet, förekommer allmänt i länder i västvärlden där man intagit en tillåtande attityd till prostitutionen, men där man från samhällets sida dock inte öppet gått in och godkänt prostitutionen. Verksamheten bedrivs genom annonser i pressen. Visserligen talar man inte i klartext om vad det hela handlar om (om man undantar annonserna i de renodlade sextidningarna) men samtidigt råder det en utbredd vetskap om vad som egentligen döljer sig bakom annonserna. I sak är det f ö sällan någon skillnad mellan ett massageinstitut och en poseringsateljé. Det är mer en fråga om att välja "sky+" för verksamheten. Ofta handlar det således om olika val av namn, i sexpressen för man in sina annonser under"posering", i Dagens Nyheter kallar man sedan samma verksamhet för "massageinstitut". "Poscringsateljé"¨ var f ö den vedertagna beteckningen även i dagspressen fram till feb 1973, då tidningsutgiva: na beslöt att"stoppa"dessa annonser (det k annonsstoppet), Orden kan (i stort sett) betraktas som synonymer.

23