wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/33

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Tisdag den 22 augusti (1978) klockan nio på kvällen observerar jag en ca 20-årig prostituerad i pelarraden vid Brunkebergstorg (mitt emot riksdagshusets baksida). Hon är klädd i vita jeans, vit t-shirt, röd skinnkavaj och röda, högklackade mockastövlar. Blont utslaget hår, kraftig byst, ca 174 lång Allmänt skulle man beteckna hennes utseende som uppseendeväckande. Efter knappt en minut (av min observationstid) följer hon med den första kunden. Klockan fem minuter över halv tio observerar jag henne igen på samma ställe. Hon går nu direkt fram till en väntande bil (i en rad på tre), byter några ord med föraren, kliver in och åker iväg. Klockan tio över tio släpps hon av av samma kund som plockade upp henne 35 minuter tidigare, och på samma ställe. Hon upprepar den tidigare manövern och försvinner med kund nummer tre inom loppet av en minut. Hon är tillbaka igen klockan fem minuter i elva. Min sista glimt av henne får jag halv ett på natten. Då släpper en kund av henne utanför riksdagshusets hotellingång varefter hon försvinner till fots ner mot Sergels Torg.

En annan faktor som måste tas med i detta sammanhang är tillgången på kunder. Såväl i en absolut bemärkelse scm relaterat till antalet flickor som finns på gatan. Sambandet mellan arbetstakten på gatan och (den relativa) kundmängden är heller inte alldeles enkelt. Är det stor tillgång på kunder, och mycket flickor på gatan, tycks således "stockningar" uppstå. Möjligen beroende på att kundbeteendet blir mer selektivt, mer avvaktande.

Den tredje faktorn slutligen är tiden på dygnet. De kunder som dyker upp på eftermiddagen ex är visserligen fåtaliga men tycks i regel vara ganska deciderade. På kvällarna finns det däremot ofta ett gott inslag av s k fluktisar, eller flukttorskar. D vs "kunder" som mest åker runt och tittar.

Skall man försöka sammanfatta dessa tidsstudier till något slags tumregler för hur antalet observerade prostituerade skall tolkas siffermässigt så torde ungefär följande gälla. På kvällarna motsvaras det antal flickor som observeras på gatan av ett ungefär dubbelt så stort antal som just då är

i verksamhet. Hälften av flickorna finns således på gatan, hälften är tillfälligt ute med sina kunder. Det antal flickor som observeras kvällstid på gatan under rusningstid utgör ungefär en tredjedel av alla flickor som arbetade på gatan den kvällen. En tredjedel finns alltså på gatan, en tredjedel är ute med sina kunder. En tredjedel har antingen slutat för kvällen eller inte börjat in. Samma antal (observerade under rusningstid) utgör fö drygt en fjärdedel av samtliga prostituerade som var verksamma under 48

det aktuella dygnet.

På morgnar, förmiddagar och eftermiddagar måste dock det observerade antalet tolkas på annat sätt. Vid dessa tidpunkter kar man säga att det observerade antalet i stort sett är liktydigt med det antal som für tillfället är i arbete. Det är således få flickor som är borta från gatan med sina kunder eller i andra ärenden.

Vidare gäller, som en förutsättning för de ovan beskrivna räkningsreglerna, att det råder någorlunda balans mellan antalet kunder och antalet prostituerade. Vilket det f ö, och det är således ett empiriskt faktum, i regel: gör.

Hur stor är risken att man räknar fel? Det faktum att man endast räknar en del av de prostituerade är till att börja med ointressant så länge som räkningarna endast används för jämförelser med varandra. Det avgörande här är istället att de görs på samma sätt samt att det räknade fenomenet låter sig räknas på samma sätt vid olika tillfällen. Det är min bestämda uppfattning att de aktuella äkningarna är jämförbara med varandra. Vi har således bemödat oss om se till att de gjorts på samma sätt samt att kontrollera att det observerade fenomenet inte förändrats på något sätt som rubbat jämförelserna. T ex genom att gatuprostitutionen flyttat till ett nytt område.

När räkningarna skall användas för att skatta antalet prostituerade blir dock självfallet noggrannheten i dem avgörande för skattningarnas tillförlitlighet. I detta sammanhang kan två typer av fel föreligga. Att en gatuprostituerad inte blir räknad, ex beroende på att man felaktigt tror att hon inte är prostituerad. Eller också att en kvinna som inte är gåtuprostituerad räknas som prostituerad.

Allmänt sett bedömer jag risken för sådana felräkningar som ringa. Grundregeln vid våra räkningar har varit att i tveksamma fall inte räkna. Samtidigt är det självfallet på det viset att om man tillbringar så pass lång tid "på gatan" som jag och mina medarbetare gjort så förvärvar man dels en avsevärd personkännedom (som utesluter felräkningar i en mängd enskilda

11), dels tillägnar man sig en mänga allmänna kunskaper om karakteristika hos de gatuprostituerade, deras beteende etc som gör att man med en mycket hög grad av säkerhet kan "skilja agnarna från vetet". Eller för att ta det väldigt konkret kvinnliga journalister, studeranden från socialhögskolan,

49