wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/34

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


kvinnor som bara uppehåller sig i området, skiljer sig i en mängd observerbara avseenden från den kvinna som vistas på gatan i avsikt att prostituera sig.

Risken för felräkningar är således liten. Dessutom tror jag att dessa felräkningar, om och när de gjorts, rimligen bör ha slagit åt båda hållen och således haft en tendens att ta ut varandra.

Den kraftigaste variationen i gatuprostitutionen är dygnsvariationen. (se ovan s 36-37). Det finns också en kraftig variation mellan olika dygn. Den senare är däremot inte alldeles enkel att beskriva beroende på att den har en osystematisk karaktär. Sannolikt beroende på att olika variationsbetingande faktorer griper in i varandra. Av någon anledning tycks exempelvis måndagarna vara en "bra" dag för gatuprostitution. Vid våra räkningar har vi således observerat (betydligt) fler prostituerade på gatan under måndagar än ex fredagar, lördagar och söndagar. Detta självfallet som ett genomsnitt och med enskilda undantag. Början och slutet av en månad tycks också vara "bättre" än mitten av månaden. Möjligen kan detta sammanhänga med att många av kunderna har månadslön. Vad beträffar årstidsvariationerna tycks senvåren, försommaren och den tidiga hösten vara "bättre" ur prostitutionssynpunkt än vintern och högsommaren. Variationen här är dock svag. Sannolikt sammanhänger den dels med klimatförhållandena (gatuprostitutionen tycks således vara mycket väderlekskänslig), dels med stiltjen under semestrarna. Vad som vållar viss tveksamhet i samband med den senare faktorn är att en stor andel av kunderna på gatan normalt utgörs av"utsocknes" (se nedan avsn VIII) och att inslaget av turister rimligen borde vara större under sommaren. Möjligen kan det hela förklaras av att sommarturisten är en annan person än den utsocknes prostitutionskunden.

Så långt om de observerbara variationerna i mängden gatuprostituerade. En annan mycket viktig variation, som med säkerhet kan förklara en avsevärd del av mängdvariationen och då speciellt den osystematiska mängdvariationen, sker inom denna mängd. Gruppen av gatuprostituerade är således långt ifrån konstant. Istället är det så att det är en grupp med mycket hög omsättningshastighet. Tillskottet av "nya" flickor är stort, avgången likaså. Det är endast en mindre del av samtliga flickor som observeras under en längre tid, ex ett år, som finns med hela tiden. Detta är ett väsentligt empiriskt faktum som bl a vållar avsevärda komplikationer dels vid skattning ar av gatuprostitutionens omfattning, dels när man försöker analysera dess

50

orsaker. Frågans vikt, och dess komplexitet, har gjort att jag valt att utreda den i ett särskilt avsnitt nedan (avsn T!I.4).

III.4

"Yrkesprostituerade" "tillfallesprostituerade". En jämförelse meilan registerdata och observationsdata.

Inom prostitutions forskningen är det ett återkommande påstående att det på varje känd (registrerad) prostituerad går ett väsentligt större antal prostituerade som ej är kända. I en ofta citerad undersökning av Bennet (The Problem of Prostitution, s 381-388, i Practioner, 172, 1954) hävdas såledec att det i europeiska städer före första världskriget fanns tolv "hemliga" prostituerade på varje känd prostituerad och att denna relation fortfarande gäller. Prostitutionen är således till väsentliga delar ett dolt fenomen (vilket jag f ö påpekat ovan). Dessutom finns det starka skäl som talar för att den synliga prostitutionen i intressanta avseenden kan skilja sig från den dolda. (se Takman s 401, Gagnon & Simon, Sexual Deviance, s 133167, New York 1967).

Vad beträffar de registerdata som jag redovisat ovan innehåller de i allt väsentligt uppgifter om kvinnor som dels prostituerat sig på ett synligt sätt (d v s på gatan), dels gjort det under en längre tid och med hög frekvens. Undantagen från dessa kvalifikationskriterier utgörs av de mycket unga i materialet. Detta beroende på deras höga registreringssannolikhet.

Observationsdata omfattar å andra sidan de gatuprostituerade som grupp. Sannolikheten för att dessa data även skall fånga in de kvinnor som bara prostituerar sig tillfälligt är således väsentligt större. Samtidigt har dock observationsdata två stora brister i det här diskuterade avseendet. För det första att data avser gruppen och inte de enskilda individerna. Någon identifiering av de enskilda prostituerade har således inte skett. För det andra att observationerná heller inte mäter in- resp utflödet av personer i den studerade gruppen under den undersökta perioden.

Observationsdata kan således inte användas för någon mer exakt beräkning av hur många kvinnor som prostituerat sig på gatan under den aktuella periGuen, eller hur denna grupp fördelar sig på yrkes- resp tillfällesprostituerade.

Däremot anser jag att observationerna kan läggas till grund för en "initie51