wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/38

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


derna som ligger kring 50-60 gatuprostituerade per dygn. Skall man sammanfatta utvecklingen för perioden som helhet så gäller i korthet följande. Sedan sommaren 1976, och fram till hösten 1979, har gatuprostitutionen i Stockholm minskat till ungefär hälften.

Data för perioden 1976 till 1979 torde ha en rimlig tillförlitlighet. Den observerade minskningen kan inte tillskrivas brister i data utan förklaras av en motsvarande reell minskning av gatuprostitutionen, dvs ungefär en halvering.

Den torde heller inte kunna förklaras av att det inträffat någon omstrukturering av prostitutionen under perioden. Gatuprostitutionen har således varit rumsligt stabil. Det har inte skett några avsevärda omflyttningar av de prostituerade mellan olika prostitutionstyper. Overlappningen mellan gatuprostitutionen och prostitutionen på massageinstituten är således ringa. Dessutom torde den i stort sett ha varit konstant mellan 1976 och 1979. Däremot kan det ha inträffat en förändring av relationstalen för yrkesresp tillfällesprostituerade.

Allt talar således för att gatuprostitutionen i Stockholm under 70-talet nådde en absolut topp någon gång under sommaren och hösten 1976. Bl a de räkningar som jag genomförde då (i samband med metodutprövningarna) visar att gatuprostitutionen var mycket omfattande. Som ett exempel kan nämnas att jag under en provobservation i september 1976 räknade drygt sextio prostituerade kvinner på Malmskillnadsgatan. Observationen gjordes vid tiotiden på kvällen och verksamheten under den här perioden hade närmast basarkaraktär.

Hur är då den aktuella situationen? Till att börja med vill jag säga att det är mitt bestämda intryck att gatuprostitutionen i dag torde befinna finna sig på ungefär samma nivå som hösten 1979, d vs den tidpunkt då den egentliga datainsamlingen för den här undersökningen avslutades. Som framgått av data ovan torde också prostitutionen ha legat på en förhållandevis konstant nivå mellan 1978 och 1979. Dessförinnan har vi dock markerade !! minskningar.

Under de senaste två åren torde vi i Stockholm ha haft en kår på drygt 100 yrkesprostituerade. Detta som ett årsgenomsnitt. Definitionen av dessa yrkesprostituerade måste med nodvändighet bli flytande. Allmänt skulle man 58

kunna säga att det är fråga om kvinnor som prostituerat sig kontinuerligt under hela året och som relativt ofta har vari: prostituerade sedan tidigare. Til denna grupp på drygt hundra yrkesprostituerade skall läggas en betydligt större grupp av tillfällesprostituerade. Kvinnor som prostituerat sig under kortare tid; några månader, några veckor, kanske tom vid några tillfällen. Hur stor den gruppen är kan jag inte säga med säkerhet. En initierad gissning pekar mot att det f n skulle gå ca tre tillfällesprostituerade på varje yrkesprostituerad. Under ett år skulle således gatuprostitutionen omfatta ungefär 500 olika kvinnor. Tillskottet av "debutanter" är sannolikt stort, kring 300 kvinnor per år. Likaså är avgången hög. Under de senaste åren tror jag således att gatuprostitutionens (relativt) konstanta omfattning beror på att avgången har varit på ungefär samma nivå som nyrekryteringen.

Prostitutionens omfattning kan också uttryckas i "årsarbetskrafter". Om vi med en årsarbetskraft inom prostitutionen menar 300 prostitutionsdagar, där varje arbetspass omfattar prostitution under ca 8 timmar, så torde vi under de senaste två åren haft i genomsnitt 60-70 årsarbetskrafter inom gatuprostitutionen. Den senare skattningen är främst av betydelse när man försöker analysera prostitutionens kundsida och dess ekonomi. (se nedan avsn VIII o IX). Relationen mellan det höga antalet kvinnor och det relativt låga antalet årsarbetskrafter ger också en intressant antydning om gatuprostitutionens genomsnittligt mycket tillfälliga karaktär. I genomsnitt torde en gatuprostituerad arbeta 1-2 månader per år.

Avslutningsvis i detta avsnitt skall jag så försöka ge några sammanfattande synpunkter på prostitutionens utveckling under 70-talet. Jag vill dock ånyo betona att det är fråga om uppgifter som inte är särskilt tillförlitliga vad gäller tiden fram till 1976.

Enligt de dokumentära data som jag berört ovan torde vi under 70-talets första år ha haft ca 50-100 yrkesprostituerade per år i Stockholm: Om inslaget av tillfällesprostituerade kan man tyvärr inte säga någonting. Mot mitten av 70-talet ökar çatuprostitutionen gradvis och markerat, för att kulminera under 1976. Vid den här tidpunkten torde vi ha en mycket stc. andel tillfällesprostituerade på gatan. Sannolikt är det också så att påfyllningen sker väsentligt snabbare än avtappningen. Antalet yrkesprostituerade torde ha legat (1976/77) kring 150-200. Efter 1976 minskar prostitutionen kraftigt. Minskningen fortsätter fram till 1978. Totalt sett torde gatuprosti59