wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/52

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Förklaringen till att man över huvud taget tar emot avvikande kunder är krasst ekonomisk. Det kostar. För ett vanligt samlag i missionärsställning ligger snittpriset på gatan och på instituten kring 2-300 kronor. Avvikarna får betala mer än så. Ibland åtskilligt mer. I och med att tillgången på den här typen av sexuell service är mycket liten, medan kunderna tycks vara väldigt många, kan det hela också snabbt utvecklas till en mycket lönande rörelse.

Det är alltså lätt att få tag i kunder. Ett par kvinnor som jag känner har helt specieliserat sig "slavsex". Genom att annonsera under DN:s bekantskapsannonser får man fler svar än man kan ta hand om. Typ: "Grym dam söker undergiven och generös man".

Prostitutionen som service, eller "ventil", för avvikare. För socialt eller fysiskt handikappade män som är utestängda från den öppna sexuella marknaden. Det är på det viset man försöker motivera prostitutionen. Inte minst är det dessa argument man får höra från "proffsen": "Jag skulle nog vilja säga att minst rettio procent av mina kunder är pensionärer eller handikappade". Den prostituerade som sjuksköterska eller kurator.

Och visst finns det ett inslag av kunder som tillhör dessa kategorier. Men enligt observationsdata, och enligt intervjuerna, så är det fråga om ett mindretal. Viss del av prostitutionen kan helt säkert förklaras i termer av sexuell nöd. I väsentligt högre grad tror jag att den tjänar på att förklaras utifrån en sexuell överflöds-, eller bekvämlighetsaspekt. Eller som en kund uttryckte saken: "Det är jävligt praktiskt. Det är ju unga snygga tjejer för fan. Jag lägger upp 300. Så är det pang på rödbetan bara. Inget snack".

Den vanliga sexuella beteendet dominerar. De vanliga männen likaså. Prostitutionen är"enkel och praktisk". "Tjejerna snygga". "Man kan välja själv" OS V, OS V.

Hur pass vanligt är det att man varit med prostituerade kvinnor? På den punkten saknas det tillförlitliga undersökningar. Det hela kan bara bli gissningar. Jag själv har försökt gissa mot bakgrund av mina samlade erfarenheter av prostitutionen. Av de män som finns i Stockholmsregionen, och som föddes på 20-, 30- och 40-talet, tror jag att kanske en på fem någon gång varit hos en prostituerad. Ofta tror jag att prostitutionserfarenheten in86

träffat utomlands och att den varit av enstaka karaktär.

Enligt de skattningar som jag genomfört torde Stockholms prostituerade f n, och under ett år, utföra ca 200 000 sexuella tjänscer åt sina kunder. Flertalet av dessa tjänster är samlag. Av dessa 200 000 tjänster per år tror jag att en relativt stor andel tas i anspråk av en mindre grupp av stamkunder. Män som kontinuerligt, kanske en gång i veckan, går till prostituerade. Jag vill understryka att dessa "stamkunder" alls icke behöver vara personer i sexuell nöd, eller sexuellt avvikande. I en yttre mening, och sett till deras sexuella önskemål, torde flertalet av dem te sig ganska vardagliga.

Hur stor är gruppen stamkunder? Här måste det bli en ny "gissning". Jag tror att det finns några tusen män som vid upprepade tillfällen under ett år (säg 10-20 gånger under ett år i snitt) går till prostituerade i Stockholm. Flertalet av dessa män bor i Stockholmsområdet. Totalt torde mer än 30 000 olika män uppträda som kunder under ett år. Detta är alltså en minimiskattning. Hur många fler de i själva verket är vågar jag inte uttala mig om.

Ett faktum som gör att det är svårt att få grepp om relationerna mellan. "stamkunder"/"tillfälleskunder" är att många av stamkunderna systematiskt väljer nya prostituerade vid varje ny kontakt. Jag har talat med män som uppger att de varit med mer än 100 prostituerade kvinnor under loppet av några år. De stamkunder som återvänder till samma prostituerad gång efter gång tycks ofta tillhöra kategorin avvikare, eller vara sådana män som är utestängda från den "öppna" sexuella marknaden. De som tycks sätta en ära i att "sätta på många tjejer "tillhör den utåt sett normala eller tom väletablerade gruppen. Bland kunder till lyxprostituerade förefaller således det "extensiva" kundbeteendet alls icke ovanligt.

Sammanfattningsvis: Till en mindre del låter sig prostitutionen förklaras i termer av "avvikares behov" eller "sexuell nöd". I väsentligt större utsträckning tror jag att den tjänar på att analyseras utifrån "överflöds-" och "bekvämlighetsaspekten".

Den genomsnittlige kunden är inte utestängd från den vanliga sexuella marknaden. I hans fall finns inget handikapp, eller speciella scxuella önskemål, som gör att han med nödvändighet måste betala för sin sexualitet.

87