wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/57

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


kvinna torde dock tjäna så mycket. Orsaker har nämnts tidigare. I snitt går det flera kvinnor på varje årsarbetskraft

X.2

Vart tar pengarna vägen?

Nettointäkten av prostitutionen i Stockholm under ett år ligger således i trakten av 40 miljoner kronor. Vart tar dessa pengar vägen? Hur stor del av dem förbrukas på narkotikamarknaden? Hur mycket hamnar i kopplarnas fickor? För att nämna två exempel som ofta tas upp i prostitutionsdebatten.

Ungefär hälften av beloppet torde konsumeras av de prostituerade själva. I denna användning finns visserligen ett kraftigt inslag av det som vi kallar för lyxkonsumtion men huvuddelen av summan torde ändå gå till att bestrida de prostituerades vanliga levnadsomkostnader; hyra, mat, kläder, konsumtionsavgifter o s v. Även prostituerade måste nämligen leva.

Det senare tycks man ofta bortse ifrån när man diskuterar hur de använder sina"horpengar". Ta t ex de narkotikaberoende prostituerade. Här tycks man mer eller mindre förutsätta att alla deras pengar går till narkotika. Det är självfallet orimligt, även om de lever under yttersi magra förhållanden och förvisso har inkomster även från annat håll.

Jag har försökt beräkna hur mycket av de pengar som narkotikamissbrukande prostituerade tjänar på prostitutionen, som går till knark. Inom lyxprostitutionen och den prostitution som försigår på massageinstitut och poseringsateljéer förekommer inga missbrukare (annat än möjligen undantagsvis). Narkomanerna är gatuprostituerade. Enligt mina skattningar svarar de för ungefär en tredjedel av den totala årsarbetskraften inom gatuprostitutionen och en motsvarande andel av den totala intäkten. Detta skulle alltså sätta ett tak för hur mycket de kan använda till inköp av narkotika. Maximalt kan 7,5 miljoner kronor per år av intäkterna från prostitutionen användas på detta sätt. Detta förutsatt att de prostituerade inte har några avbränningar i samband med sin prostitution och att alla inkomster går dit. De senare förutsättningarna är knappast realistiska. Ett rimligt belopp torde ligga kring fem miljoner per år. Fem miljoner prostitutionskronor per år går till inköp av narkotika (se Enroth & Lenke, Narkotika och ekonomisk kriminalitet en studie av den ekonomiska omsättningen på Stockholms narkotikamarknad, Stockholm 1980).

96

Tjugo miljoner för att bestrida de prostituerades levnadsomkostnader (inklusive deras lyxkonsmtion). Fem miljoner till narkotika. kvar finns femton miljoner disponibelt. Hur mycket av dessa pengar hamnar hos kopplarna?

Mer än en halv miljon har i själva verket redan hamnat där. Nämligen hos de s k hyreshaliickarna som mot svarta pengar och överhyror ofta förser flickorna på massageinstituten med lokaler. Många av dem har också tillgodogjort sig pengar genom att de lever på sina prostituerade. Av de femton miljoner som finns kvar tror jag också att en mycket stor del av hela beloppet hamnar i hallickarnas fickor. Inte inom lyxprostitutionen eller massagenäringen för där är flickorna ofta sina egna arbetsgivare inom gatuprostitutionen. Jag håller det inte för otroligt att kanske mer än tio miljoner per år - dvs 25 procent av nettointäkten på prostitution-en - går till kopplarna.

- men

Sammanfattningsvis: 20 miljoner för att bestrida de prostituerades levnadsomkostnader. Fem miljoner till narkotika. Tio miljoner till kopplarna. Kvar finns fem miljoner att kapitalisera. Eller spendera.

XI

XI. 1

Åtgärder mot prostitutionen

Atgärder på olika nivåer

Atgärder mot prostitutionen kan självfallet sättas in på olika nivåer. Rimligen bör det också vara relaterade till det som man uppfattar som prostitutionens orsaker, eller faktorer som befrämjar fenomenet.

I det åtgärdsförslag som jag redovisat nedan har jag haft två utgångspunkter. För det första en empirisk, nämligen att prostitutionen fungerar som en marknadsekonomi. För det andra ett bestämt syfte: Att minska, och helst få bort, prostitutionen. Jag vill understryka det senare. Jag ser således mycket få argument som talar för att prostitutionen är nyttig, nödvändig eller ens oskadlig. Om det finns något gott i den tror jag dessutom att det är möjligt att renodla detta, behålla det, och göra sig av med den skadliga biten.

Jag är självfallet också medveten om att det finns grundläggande ekonomiska, sociala och politiska orsaker till prostitutionen. Att jag över huvud taget inte diskuterat aem beror på två skäl. Gång på gång har det visat sig omöjligt att angripa olika samhällskadliga beteenden den vägen. Ofta saknas bå97