wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/58

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


de vilja och förmåga. Ofta är det omöjligt beroende på att orsakerna har både onda och goda (eller samhälleligt nödvändiga) effekter. Ta privatbilismen och trafikbrottsligheten som exempel. Det vore enkelt nog att bringa ner trafikbrottsligheten till ett minimum genom att förbjuda privatbilismen. Samtidigt inser varje tänkande människa att det inom överskådlig framtid är både politiskt och praktiskt omöjligt att göra på det viset. Och om nu viljan och förmågan skulle finnas att ändra de samhälleliga betingelserna för prostitutionen så torde det ändå ta alldeles för lång tid. I praktiken har talet om "samhälleliga orsaker" fungerat mest som ett åtgärdshinder. "Det är ändå ingen idé", "det är bara symptor.behandling" o s v. Med åren har jag blivit hjärtligt trött på att se samhällsanalytiska studier missbrukas på det viset.

Dessutom, och det är mitt andra och avgörande skäl, tror jag att man kan bringa ner prostitutionen kraftigt i det samhälle som vi de facto lever i. B1 a anser jag att utvecklingen av prostitutionen, och de åtgärder som satts in mot den, visar det på ett ganska tydligt sätt.

Kärnan i mitt förslag är följande. Prostitutionen är en marknad. Ett nödvändigt villkor för att säljarna (d vs de kvinnliga prostituerade i det här fallet) skall gå in på den marknaden är att de kan tjäna pengar. Tar man bort den lönsamheten, eller minskar den, så har man skadat prostitutionsmarknaden i märgen. Alla de konkreta förslag som jag gett i det följande har det syftet. Att minska prostitutionens lönsamhet. Jag har diskuterat två typer av åtgärder: (a) kriminaliseringar, (b) faktiska åtgärder mot själva fenomenet.

XI.2

Kriminaliseringar

I debatten om åtgärder mot prostitutionen har man diskuterat behovet av ytterligare kriminaliseringar. Konkret har det gällt att utvidga koppleribestämmelserna, att kriminalisera prostituerade, deras kunder samt de s k sexklubbarna. Framför allt är det kriminalisering av kunderna och sexklubbarna som förts fram.

Jag anser inte att man bör kriminalisera vare sig de prostituerade eller deras kunder. Skälen är främst tre.

För det första skulle en sådan kriminalisering i praktiken fungera som en

98

klasslagstiftning. Det är ett känt faktum att ju"finare "prostitutionen blir (de prostituerade och deras kunder) desto svårare är den att upptäcka Gatuprostituerade, och speciellt de utslagna flickorna, skulle vara lätta nog att upptäcka och åtgärda. De lyxprostituerade skulle vara nästan omöjliga att komma åt med tillgängliga polisiära och andra medel.

Samtidigt som en lagstiftning av den typen skulle fungera selektivt, klassmässigt så har jag svårt att se hur den skulle kunna få någon törre effektivitet i praktiken. I sämsta fall skulle existensen av den kunna användas som ett argument för att släppa göra något reellt. Övervakningen av en sådan lag skulle kräva en "sängkammarpolis", och en effektiv "sängkammarpolis". Om man nu inte har tänkt sig att föbjuda att män och kvinnor kontaktar varandra, att kvinnor (eller män) följer med i mäns (kvinnors) bilar. Att man tillsammans beger sig in i en våning etc etc. Dvs alla prostitutionens initiala förtecken. En kriminalisering av prostituerade eller deras kunder skulle bli ineffektiv, svår att övervaka.

Vad gäller de prostituerade torde den också vara onödig. Det finns redan möjligheter att inskrida mot prostituerade med stöd av gällande lag. T ex barnavårdslagen. Dessutom är deras prostitution förknippad med följdfakturn som också kan angripas rättsligt. Som jag visat i den föregående framställningen torde ex skattebrottsligheten inom gruppen vara mer eller mindre total. Använd gällande skatte(brotts) lagstiftning mot dem. Spanȧ upp dem. Revidera dem. Ettertaxera och åtala. Vad beträffar ex massagenäringen torde åtgärder av den typen vara synnerligen enkla att genomföra. Likaså för proffsen på gatan.

Jag anser således att vare sig kunderna eller de prostituerade bör kriminaliseras (ytterligare).

Däremot bör man föbjuda sexklubbarna. I normalfallet har dessa visat sig fungera som bordeller. Ibland i större skala. Dessutom är de samlingspunkter och näringsfång ör den organiserade brottsligheten. Lyckas man övervaka dem så hårt att prostitutionen hålls utanför klubbarna, fungerar de ändå som rekryteringscentraler för prostitutionsnäringen. Det är naturligtvis nelt groteskt att samhället skall utnyttjas för att ge tillstånd till liknande inrättningar. Dessutom har jag svårt att se något nyttigt med dem. Är det verkligen en oundgängligt nödvändig del av vårt samhälle, det enda i världen fö, att kunna visa samlag på scen och olika mer eller mindre

99