wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/64

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


sanning. Her kan ganska exakt ange hur de vått och var hon hamnat. På vilket våningsplan, var i våningskorridoren etc. Däremot är honns beskrivning av interiören på rummet mindre tydlig. Hon säger att det var ganska mörkt.

Omedelbart efter inträdet på rummet har kunden klätt av sig, likaså hor själv. De har direfter haft "ett vanligt samlag" i kundens säng. Efter samlaget har de klätt på sig ocn hon har fått betalt. Slutligen har hon ensam lämnat rummet och gått ut ur byggnaden. Under sin vistelse i huset har hon inte sett någon annan människa. Hennes kund har bara sagt två saker på hela tiden. När de kommer in genom entrén har han vänt sig mot henne och sagt (lågmält) "We must be carefUL". Efter samlaget har han tagit upp två hundralappar ur sin plånbok. Räckt fram dem och frågat "Is this enough?" Hon har nickat och tagit emot pengarna.

På eftermiddagen ca 15 timmar senare träffas vi i hennes bostad för en intervju. Enligt egna uppgifter bor hon sedan några månader på den aktuella adressen. Ett bostadshotell för ungdomar i södra förorterna. Miljön är mycket torftig. På rummet finns en säng, ett bord, ett par stolar samt en bokhylla utan böcker. På sängen ligger en finsk illustrerad veckotidning samt en påse "snacks" som hon äter ur under samtalet. Samtalet varar i närmare två timmar. Först berättar hon om sig själv mer utförligt. Hon har kommit till Sverige hösten innan och börjat arbeta på ett långvårdssjukhus i södra förorterna som biträde ("inget arbete i Finland"). Efter någon månad har hon tröttnat och sagt upp sig. Istället har hon börjat gå på gatan. Hur hon kommit på den idén kan hon inte förklara. Däremot hävdar hon att det varit hennes debut. Hon säger också att hon varit mycket deprimerad en längre tid och att det beror på det. Hon har inga vänner eller släktingar i Sverige. Den enda hon umgås med är en väninna som bor i samma korridor. Väninnan vet f ö inte om att hon är prostituerad. När hon inte är hemma eller går på gatan brukar hon åka in till stan och gå i affärer. Ibland har hon och väninnan gått på diskotek. Hon är inte missbrukare. Hon har ingen kopplare (dessa uppgifter stöds f ö av senare gjorda kontroller). Pengarna hon tjänat säger hon att hon gjort slut på ("det är så dyrt här, jag betalar 800 för detta lilla rummet"). Hon har heller ingen tanke på att återvända till Finland. "Det finns inget att komma hem till".

Därefter berättar hon igen om händelsen natten innan. Historien har hög överensstämmelse med den första versionen och gör ett mycket trovärdigt intryck. På grundval av hennes tidigare uppgifter har jag under dagen tagit

4

reda på vilka riksdagsmän som bor på de um som kan vara aktuella (enligt hennes beskrivning är det högst 3-4 rum som kan vara aktuella). Vi har också plockat fram fotografier på i stort sett samtliga - manliga riksdagsmän som hon får titta på. Hon vill inte peka ut någon med bestämdhet. Den som hon anser mest trolig (av sammanlagt tre) bor på ett av de rum där hon sannolikt har varit. Vid de kontroller som jag själv senare genomfört talar allt för att det är just denne man. Bl a ka de två övriga från fotokonfrontationen avföras.

Min sammanfattande bedömning är att hon faktiskt har haft samlag med en riksdagsman på hans hotellrum och att detta gått till som hon beskriver.

Efter denna händelse fortsätter hon att gå på gatan. Vi observerar henne vid ett flertal tillfällen under vintern och våren, och pratar även med henne. Hon blir dock allt mer ovillig att ha med oss att göra. I april utvisas hon till Finland med stöd av utlänningslagen. Hon återvänder illegalt några månader senare (sannolikt under sensommaren) och arbetar då som prostituerad på Östermalm. Senare på hösten är hon försvunnen. Och därefter har vi inte sett henne. Vart hon tagit vägen är okänt.

Händelse 2: Onsdagen den 31 januari klockan 0140 ca.

Efter det att de finska prostituerade som förekommer i händelse 1 har lämnat oss sitter vi kvar i bilen och pratar med varandra. Stämningen i bilen är ganska upphetsad. Och vi sitter hela tiden och "glor" mot hotellentrén. Plötsligt kommer en man ut genom entrén (ca 0140, jag gjorde ingen direkt anteckning utan försökte få fram tiden en kvart senare). Han är barhuvad och klädd i en lätt överrock (det är mycket kallt denna natt). Han viker till vänster och går nerför gatan i riktning mot Gustav Adolfs torg. Efter ca 20 meters promenad stannar han och börjar prata med en prostituerad som står vid en av pelarna i raden på riksdagshusets baksida. Vi lämnar då bilen för att kunna se bättre. Själv går jag er gatan och mot de båda. Jag känner genast igen kvinnan (en svensk prostituerad, 20 år, ej missbruk-are). Kvinnan och mannen kommer et mig på trottoaren. Mannen är märkbart ervös. Han tittar bort från kvinnan in mot husväggen. Jag känner igen honom sedan tidigare från riksdagshuset (han är ledamot av riksdagen). Sannolikt tycker han att han är observerad. Plötsligt vänder han bara på klacken ch går hastigt bort i riktning mot Gust. Adolfs t.Min medarbetare följer efter honom på ca 30 meters avstånd. Mannen viker till höger första tvärgat5