Denna beskrivning av händelseförloppet ger utrymme för möjligheten
att hanteringen på sambandscentralen inte var så snabb som den bör
vara. Men det är svårt att ha någon bestämd mening om detta. Å ena
sidan är det möjligt att det tog en minut från det att operatören på
sambandscentralen hade fått underlag för att gå ut med larmanropet tills
han faktiskt gjorde det. Å andra sidan är det också möjligt att samtalet
från växeltelefonisten vid Järfälla Taxi kom fram senare än det tidigast
kan antas ha gjort. Enligt vår beräkning föreligger i alla händelser inget
som kan beskrivas som påtagliga fördröjningar. Vid bedömningen av
skeendet och de inblandades åtgärder finns det här åter anledning att
påminna om att händelsens extrema karaktär inte var känd i detta
skede.
Samtidigt bör det understrykas att den enskilt viktigaste faktorn för
vår analys och beräkning är den tid vi bedömer att ambulanspersonalen
tillbringade på platsen (jfr redogörelsen i kapitel 2). Vi anser det därvid
även möjligt att det endast förlöpte två minuter från det att ambulansen
vinkades in till det att den andra ambulansens personal meddelade att
man var på väg till Sabbatsberg. Detta ger utrymme för hypoteser om
en viss fördröjning. I det sammanhanget är operatören Jan H:s uppgift
till LAC strax före 23.25, då han uppgav sig inte känna till larmet, av
intresse. Den talar med viss konkretion för möjligheten att larmet vid
den tiden ännu inte gått ut (att det i vart fall måste ha varit på gång vid
den tidpunkten följer av det enligt vår mening klarlagda förhållandet att
den larmade Södermalmspiketen var på plats senast 23.25.30).
Sammantaget finner vi det i och för sig mer sannolikt att Jan H:s
besked till LAC i sak var felaktigt – beroende på något slags kommu-
nikationsproblem inom sambandscentralen – än att larmet då ännu inte
gått ut. Men bägge alternativen måste med tillgängliga fakta betraktas
som möjliga.
Dessa förhållanden, dvs. att det troligaste är att ingen påtaglig för-
dröjning skett, ställda mot möjligheten av att det gått upp till två
minuter efter det att man på sambandscentralen fått kännedom om
larmet till det att larmanropet gick ut, skall jämföras med hypotesen om
en konspiration, som alltså är att en analys av tidsuppgifterna pekar på
en medveten fördröjning av larmet i sambandscentralen. Om detta är
två saker att säga.
För det första talar omständigheterna enligt vår mening alltså mot att
det överhuvudtaget skett någon påtaglig fördröjning; det är mer sanno-
likt att så inte skett än att det förekommit.
För det andra är den möjliga fördröjningen ett par minuter. Om det
för en krets av konspiratörer hade varit ett centralt moment i handlings-
planen att passivisera sambandscentralen borde detta emellertid ha skett
på ett sätt som tillförsäkrade konspirationen en större marginal. Mot