wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/100

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Denna beskrivning av händelseförloppet ger utrymme för möjligheten

att hanteringen på sambandscentralen inte var så snabb som den bör

vara. Men det är svårt att ha någon bestämd mening om detta. Å ena

sidan är det möjligt att det tog en minut från det att operatören på

sambandscentralen hade fått underlag för att gå ut med larmanropet tills

han faktiskt gjorde det. Å andra sidan är det också möjligt att samtalet

från växeltelefonisten vid Järfälla Taxi kom fram senare än det tidigast

kan antas ha gjort. Enligt vår beräkning föreligger i alla händelser inget

som kan beskrivas som påtagliga fördröjningar. Vid bedömningen av

skeendet och de inblandades åtgärder finns det här åter anledning att

påminna om att händelsens extrema karaktär inte var känd i detta

skede.

Samtidigt bör det understrykas att den enskilt viktigaste faktorn för

vår analys och beräkning är den tid vi bedömer att ambulanspersonalen

tillbringade på platsen (jfr redogörelsen i kapitel 2). Vi anser det därvid

även möjligt att det endast förlöpte två minuter från det att ambulansen

vinkades in till det att den andra ambulansens personal meddelade att

man var på väg till Sabbatsberg. Detta ger utrymme för hypoteser om

en viss fördröjning. I det sammanhanget är operatören Jan H:s uppgift

till LAC strax före 23.25, då han uppgav sig inte känna till larmet, av

intresse. Den talar med viss konkretion för möjligheten att larmet vid

den tiden ännu inte gått ut (att det i vart fall måste ha varit på gång vid

den tidpunkten följer av det enligt vår mening klarlagda förhållandet att

den larmade Södermalmspiketen var på plats senast 23.25.30).

Sammantaget finner vi det i och för sig mer sannolikt att Jan H:s

besked till LAC i sak var felaktigt – beroende på något slags kommu-

nikationsproblem inom sambandscentralen – än att larmet då ännu inte

gått ut. Men bägge alternativen måste med tillgängliga fakta betraktas

som möjliga.

Dessa förhållanden, dvs. att det troligaste är att ingen påtaglig för-

dröjning skett, ställda mot möjligheten av att det gått upp till två

minuter efter det att man på sambandscentralen fått kännedom om

larmet till det att larmanropet gick ut, skall jämföras med hypotesen om

en konspiration, som alltså är att en analys av tidsuppgifterna pekar på

en medveten fördröjning av larmet i sambandscentralen. Om detta är

två saker att säga.

För det första talar omständigheterna enligt vår mening alltså mot att

det överhuvudtaget skett någon påtaglig fördröjning; det är mer sanno-

likt att så inte skett än att det förekommit.

För det andra är den möjliga fördröjningen ett par minuter. Om det

för en krets av konspiratörer hade varit ett centralt moment i handlings-

planen att passivisera sambandscentralen borde detta emellertid ha skett

på ett sätt som tillförsäkrade konspirationen en större marginal. Mot