kan därför inte se att det finns någon grund för denna allvarliga
anklagelse.
Att festen kom att hållas kan från de rent praktiska synpunkter som
de festansvariga framhöll mot dess inställande synas rimligt.
Argumentationen förutsätter dock att festdeltagarna, och kanske särskilt
då de i vars vaktdistrikt mordet just inträffat, känt sig hågade att delta.
Därest det hade funnits en önskan eller övertygelse hos de ansvariga
om att festen under omständigheterna inte borde hållas, skulle de
praktiska olägenheterna rimligen ha kunnat överbryggas även om det
hade lett till vissa ekonomiska avbräck. Ett beslut av den innebörden
borde vidare, återigen under omständigheterna, ha kunnat mötas av
förståelse även av dem som inte skulle ha kunnat gå att nå med ett
besked om inställandet. Den argumentation som de ansvariga uttryckt
synes utgå från att festens vara eller inte vara mest var en fråga om
etikett och att dess inställande hade varit att betrakta som en tom gest
för vilken man inte var beredd att betala priset. Det kan tyckas att
arrangörerna borde ha insett att många utomstående skulle finna det
anstötligt att det för mordområdet ansvariga vaktdistriktet håller fest
mindre än 24 timmar efter det att landets statsminister mördats. Be-
slutet kan dock ha försvårats av oförmåga att i stunden överblicka dess
konsekvenser.
Misstankar angående oidentifierade polismän från ”baseballigan”
Bakgrund och utredning
I augusti 1988 inkom ett tips från en kvinna gällande poliser som till-
hörde baseballigan. Tipset innebar följande. Kvinnans bror hade varit
på en repövning vid K4 i Arvidsjaur vid tiden för mordet. Ett antal
poliser från Norrmalm hade enligt kvinnan medverkat. De hade utmärkt
sig på olika sätt. Inför sin permission den 28 februari hade en av dem
yttrat: ”Den här helgen kommer det att hända något som det kommer
att stå om i historieböckerna”. Brodern hördes i oktober 1990 – drygt
två år senare, alltså. Han hade deltagit i en repövning och därvid
kommit i kontakt med fjälljägare, som gjorde sin grundutbildning. Det
var bland dessa som de aktuella personerna ingick. Han kunde inte
namnge någon av dem. Han visste inte om de var poliser, men hade
efter att ha tagit del av uppgifter i massmedia kommit fram till att det
kunde vara ett gäng som tillhörde ”baseballigan”. Han bekräftade
uttalandet som någon av dem hade gjort just före mordet, om att något
skulle inträffa som skulle stå i historieböckerna.
En lista på alla som vid tiden tjänstgjort vid regementet togs fram.
Drygt trehundra av dem hade sin hemvist i Stockholmsregionen. De