wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/122

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


kan därför inte se att det finns någon grund för denna allvarliga

anklagelse.

Att festen kom att hållas kan från de rent praktiska synpunkter som

de festansvariga framhöll mot dess inställande synas rimligt.

Argumentationen förutsätter dock att festdeltagarna, och kanske särskilt

då de i vars vaktdistrikt mordet just inträffat, känt sig hågade att delta.

Därest det hade funnits en önskan eller övertygelse hos de ansvariga

om att festen under omständigheterna inte borde hållas, skulle de

praktiska olägenheterna rimligen ha kunnat överbryggas även om det

hade lett till vissa ekonomiska avbräck. Ett beslut av den innebörden

borde vidare, återigen under omständigheterna, ha kunnat mötas av

förståelse även av dem som inte skulle ha kunnat gå att nå med ett

besked om inställandet. Den argumentation som de ansvariga uttryckt

synes utgå från att festens vara eller inte vara mest var en fråga om

etikett och att dess inställande hade varit att betrakta som en tom gest

för vilken man inte var beredd att betala priset. Det kan tyckas att

arrangörerna borde ha insett att många utomstående skulle finna det

anstötligt att det för mordområdet ansvariga vaktdistriktet håller fest

mindre än 24 timmar efter det att landets statsminister mördats. Be-

slutet kan dock ha försvårats av oförmåga att i stunden överblicka dess

konsekvenser.

Misstankar angående oidentifierade polismän från ”baseballigan”

Bakgrund och utredning

I augusti 1988 inkom ett tips från en kvinna gällande poliser som till-

hörde baseballigan. Tipset innebar följande. Kvinnans bror hade varit

på en repövning vid K4 i Arvidsjaur vid tiden för mordet. Ett antal

poliser från Norrmalm hade enligt kvinnan medverkat. De hade utmärkt

sig på olika sätt. Inför sin permission den 28 februari hade en av dem

yttrat: ”Den här helgen kommer det att hända något som det kommer

att stå om i historieböckerna”. Brodern hördes i oktober 1990 – drygt

två år senare, alltså. Han hade deltagit i en repövning och därvid

kommit i kontakt med fjälljägare, som gjorde sin grundutbildning. Det

var bland dessa som de aktuella personerna ingick. Han kunde inte

namnge någon av dem. Han visste inte om de var poliser, men hade

efter att ha tagit del av uppgifter i massmedia kommit fram till att det

kunde vara ett gäng som tillhörde ”baseballigan”. Han bekräftade

uttalandet som någon av dem hade gjort just före mordet, om att något

skulle inträffa som skulle stå i historieböckerna.

En lista på alla som vid tiden tjänstgjort vid regementet togs fram.

Drygt trehundra av dem hade sin hemvist i Stockholmsregionen. De