Den andra provskjutningen borde ha gjorts omgående efter SKL:s
påpekande om att den första inte var meningsfull. Detta kan synas vara
en detaljanmärkning från vår sida. Det är det emellertid inte. Om man
beslutar om något för utredningen så pass resurskrävande, som en
generell vapenkontroll, och för den enskilde så pass ingripande, som en
provskjutning av vederbörandes vapen inom ramen för en mord-
utredning, måste detta rimligen göras rätt och prompt. Annars riskerar
aktionen att framstå som halvhjärtad och vidtagen mest för formens
skull.
Substansen i ingångstipset angående polisman J var att denne upplevt
sig illa behandlad, skulle vara kapabel till dådet och att det avslagna
prövningstillståndet kunde ha utlöst det. Det får betraktas som ett i och
för sig intressant tips. Det har också utretts på ett rimligt sätt.
Christoffer M:s uppgifter talar starkt mot att polisman J skulle kunna
vara gärningsman och Per-Göran Näss’ beslut i september 1986 att
lägga ärendet ad acta ter sig rimligt. Alibikontrollen fördjupades där-
efter. Den kontrollen är visserligen sen, men den kan inte betraktas som
avgörande för bedömningen av uppslaget. Att PU som i detta fall gjort
en sista kontroll, troligen i samband med en förnyad genomgång av
ärendet, bör inte vändas emot utredarna.
Det kan synas som om PU dragit sig för att vidta utredningsåtgärder
mot en chefstjänsteman som polisman K. Ingångstipsen innehåller inte
särskilt mycket substans, men väl så mycket som andra polisärenden,
där PU gått vidare med diskret efterforskning, slagning och även
förhör. Efterforskning av alibi har således inte förekommit i ärendet.
Polisman K fick inga frågor om sina förehavanden under det förhör
som hölls på hans egen begäran. Tipsen inger samtidigt olust; det är
uppenbart att de kan ha kommit från någon som enbart varit ute efter
att skada polisman K. I detta fall har ärendet i vart fall i det tidigare
skedet föredragits för åklagare. I den meningen hanterades det i sär-
skild ordning. Vi anser därför sammantaget inte att någon ytterligare
utredningsåtgärd beträffande polisman K hade varit befogad.
Utredningen beträffande polisman L var mycket grundlig. Den har
genomförts snabbt och lämnat ett för mordutredningens del tydligt
svar. – Någon egentlig brottsmisstanke mot polisman L fanns aldrig.
Vapnet var visserligen en Smith & Wesson, men inte av ”rätt” kaliber,
dessutom var det vid tidpunkten för mordet beslagtaget av polisen. I
efterhand ter sig utredningsåtgärderna bryska, men det är svårt att peka
på någon enskildhet där de gick för långt (jfr JO:s granskning).
Kollegornas tips, Lars L:s uppgifter och den märkliga bilresan gjorde
det nödvändigt med en utförlig utredning.