Ytterligare några personer förhördes i Norge. Samtliga vittnade om
att M pratat om Olof Palme med stor kärlek och att han efter mordet
visat en närmast sjuklig och obalanserad sorg. En av personerna som
hördes var den person, med vilken M påstått att han sammanträffat
mordkvällen. Denne kunde inte minnas detta och höll det närmast för
otroligt att han skulle ha uppehållit sig på den aktuella platsen under
mordkvällen.
Härefter inhämtades uppgifter om M:s arbetsförhållanden – tids-
schema och timlönelista, bostadsförhållanden, matkupongsstämplingar,
biljettbokningar m.m. Dessa uppgifter ledde emellertid inte utredningen
framåt.
I början av augusti 1988 kontaktades M av PU för ett samtal rörande
ett tips han lämnat tidigare. I protokollet som upprättats över sam-
manträffandet med M beskrivs denne som varande ca 185 cm lång, ha
mediär till kraftig kroppsbyggnad, gå med ”lufsiga” steg och vara kutig
i ryggen.
I slutet av samma månad, augusti 1988, höll PU ett nytt förhör med
M, nu med inriktning på eventuellt alibi. M berättade då att han inte
arbetat den 28 februari eftersom han varit ”fyllsjuk”. På kvällen hade
han gått till nattklubben ”Garage”. Han hade sammanträffandet med
den person han tidigare nämnt. Därefter hade han gått till en annan
nattklubb, där han suttit och samtalat med en annan namngiven person
och en bekant till vederbörande. Mordet på Olof Palme hade M, som
han nämnt vid tidigare förhör, fått kännedom om genom en arbets-
kamraten vid frukosten på lördagsmorgonen.
Efter augusti 1988 lades utredningen i ärendet ”på is”. Först i slutet
av mars 1991 återupptogs den. Vid denna tidpunkt förhördes arbets-
kamraten och de två andra personer som M uppgivit att han samman-
träffat med på mordkvällen. De två senare bekräftade att de träffat M
vid den tidpunkt denne nämnt, varvid det alltså kunde fastställas att M
hade alibi.
I november 1991 upprättade PU utredningsanteckningar, av vilka
framgår att det är utrett att M har alibi vid tidpunkten för mordet.
Kvinna som begärt att få låna pengar av Olof Palme
En uppgiftslämnare i Olof Palmes närhet berättade våren 1986 om en
kvinna som på tidigt sjuttiotal hade begärt att få låna pengar av Olof
Palme på ett sätt som liknade utpressning. Uppgiftslämnaren beskrev
kvinnan som ”efterhängsen, obalanserad och ganska bråkig”. Kvinnan
identifierades och hördes i maj 1986. Efter vissa kontroller ansågs
tipset kunna läggas ad acta.