och kungahuset – som de tilltalade påstått. Insmugglingen av utrust-
ningen hade dock, enligt hovrätten, endast utgjort ett tidigt förled i
verksamheten att röja attentatsmäns planer. Hovrätten konstaterade att
det inte förelåg ett sådant nära och absolut samband mellan intresset av
att avvärja attentatshotet och behovet av att under största möjliga
sekretess skaffa utrustningen, att de tilltalade kunde anses ha handlat i
nöd.
Sammanfattningsvis dömdes Ebbe Carlsson för anstiftan till varu-
smuggling och till försök till varusmuggling till 100 dagsböter, Per K
för försök till varusmuggling och anstiftan till varusmuggling till 100
dagsböter, Per J för varusmuggling till 40 dagsböter och polisman A
för varusmuggling, medhjälp till varusmuggling, medhjälp till försök
till varusmuggling och olaga vapeninnehav till 120 dagsböter, varav
bötesstraffet till ett antal om 20 dagsböter skulle anses verkställt genom
den tid polisman A varit frihetsberövad.
Hovrättens dom meddelades den 21 februari 1992.
Det s.k. buggningsmålet41
Bakgrund
Under sommaren 1988 föredrog poliskommissarien Walter K en sam-
manfattning av PKK-spåret för förundersökningsledningen. Walter K
hade våren 1987 blivit chef för en mindre grupp under spanings-
ledningen, med uppgift att bl.a. kontrollera PKK-spåret. Under före-
dragningen åberopades en ”källa Mats”. Varken Walter K eller dennes
kollega Jan B ville berätta vem källan var. Åklagarna blev därför
misstänksamma. Under sommaren 1988 framkom vidare, i samband
med förhör i den s.k. Ebbe Carlsson-affären, att elektronisk avlyssning
med dold mikrofon – s.k. buggning – kunde ha använts i spaningarna
efter Olof Palmes mördare. Riksåklagaren beslutade därför den 1
september 1988 att inleda en förundersökning. Vid ett besök hos Riks-
åklagaren i oktober 1988 erkände Hans Holmér att han hade låtit bugga
vissa lägenheter i Stockholmsområdet. Under förundersökningen
hördes ett mycket stort antal personer. Åtal i målet väcktes dels den 18
augusti 1989 (avseende bokkaféet), dels den 29 mars 1990 (resterande
delar). Förundersökningsprotokollet upptar närmare 4000 sidor.
41 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-654-88 och Svea hov-
rätts, avdelning 3, dom och akt i målet B 254/91.