friheten under tiden den 30 juni – 2 juli 1988). Tingsrätten meddelade
dom i målet den 6 juni 1991.
Rättegången vid Svea hovrätt
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten
skulle bifalla åtalen mot Ebbe Carlsson, Per K och polisman A för grov
varusmuggling och försök till grov varusmuggling samt åtalet mot Per
J för varusmuggling. De tilltalade bestred åtalen på samma sätt som vid
tingsrätten. Samtliga åberopade att de handlat i nöd.
Hovrätten fann att Ebbe Carlsson haft en avgörande och drivande
roll i utredningen av det s.k. PKK-spåret och att han ifråga om införan-
det av avlyssningsutrustningen varit en viktig initiativtagare och på-
drivare, som i sak i allt väsentligt hade handlat som åklagaren gjort
gällande. Vidare uttalade hovrätten att det kunde hållas för visst att
Ebbe Carlsson varit fullt införstådd med att de medåtalade skulle obe-
märkt och utan att ge det tillkänna för tullen ta in avlyssningsutrustning
m.m. till Sverige. Hovrätten ansåg att hans delaktighet i gärningarna
var så påtaglig att han skulle anses som anstiftare till smugglingen i
dess helhet.
Beträffande Per K fann hovrätten avseende den första leveransen
inte någonting som tydde på att han medverkat i polisman A:s införsel;
det var polisman A:s eget beslut att ta in utrustningen och detta låg
utanför det uppdrag polisman A fått av Per K. Däremot ansåg hovrätten
att Per K anstiftat Per J att införa avlyssningsutrustning till Sverige
genom att uppdra åt denne att hämta en del av partiet i London och
beordra Per J att ta in detta i Sverige samt lämna denne pengar för
inköpet och resan m.m.
Beträffande polisman A uttalade hovrätten att det kunde hållas för
visst att han varit införstådd med att varken Per J eller Per K för tullen
skulle tillkännage de varor som de mottagit av honom. Genom att
skaffa varorna och överlämna dem till Per J och Per K hade, enligt
hovrätten, polisman A medverkat till deras gärningar.
Vad avsåg frågan om ansvarsfrihet på grund av förmans befallning
konstaterade hovrätten först att denna bestämmelse inte var tillämplig i
Ebbe Carlssons och polisman A:s fall eftersom dessa inte stått under
någon polisiär befälsrätt. Inte heller de två polismännen – Per K och
Per J – kunde gå fria från ansvar på denna grund.
När det slutligen gällde invändningen om nöd uttalade hovrätten att
det inte hade förebringats någon utredning om hotbilden och att hov-
rätten därför hade att utgå ifrån att situationen var så allvarlig – över-
hängande fara för attentat mot kurder i Sverige, en regeringsledamot