wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/392

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


friheten under tiden den 30 juni – 2 juli 1988). Tingsrätten meddelade

dom i målet den 6 juni 1991.

Rättegången vid Svea hovrätt

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten

skulle bifalla åtalen mot Ebbe Carlsson, Per K och polisman A för grov

varusmuggling och försök till grov varusmuggling samt åtalet mot Per

J för varusmuggling. De tilltalade bestred åtalen på samma sätt som vid

tingsrätten. Samtliga åberopade att de handlat i nöd.

Hovrätten fann att Ebbe Carlsson haft en avgörande och drivande

roll i utredningen av det s.k. PKK-spåret och att han ifråga om införan-

det av avlyssningsutrustningen varit en viktig initiativtagare och på-

drivare, som i sak i allt väsentligt hade handlat som åklagaren gjort

gällande. Vidare uttalade hovrätten att det kunde hållas för visst att

Ebbe Carlsson varit fullt införstådd med att de medåtalade skulle obe-

märkt och utan att ge det tillkänna för tullen ta in avlyssningsutrustning

m.m. till Sverige. Hovrätten ansåg att hans delaktighet i gärningarna

var så påtaglig att han skulle anses som anstiftare till smugglingen i

dess helhet.

Beträffande Per K fann hovrätten avseende den första leveransen

inte någonting som tydde på att han medverkat i polisman A:s införsel;

det var polisman A:s eget beslut att ta in utrustningen och detta låg

utanför det uppdrag polisman A fått av Per K. Däremot ansåg hovrätten

att Per K anstiftat Per J att införa avlyssningsutrustning till Sverige

genom att uppdra åt denne att hämta en del av partiet i London och

beordra Per J att ta in detta i Sverige samt lämna denne pengar för

inköpet och resan m.m.

Beträffande polisman A uttalade hovrätten att det kunde hållas för

visst att han varit införstådd med att varken Per J eller Per K för tullen

skulle tillkännage de varor som de mottagit av honom. Genom att

skaffa varorna och överlämna dem till Per J och Per K hade, enligt

hovrätten, polisman A medverkat till deras gärningar.

Vad avsåg frågan om ansvarsfrihet på grund av förmans befallning

konstaterade hovrätten först att denna bestämmelse inte var tillämplig i

Ebbe Carlssons och polisman A:s fall eftersom dessa inte stått under

någon polisiär befälsrätt. Inte heller de två polismännen – Per K och

Per J – kunde gå fria från ansvar på denna grund.

När det slutligen gällde invändningen om nöd uttalade hovrätten att

det inte hade förebringats någon utredning om hotbilden och att hov-

rätten därför hade att utgå ifrån att situationen var så allvarlig – över-

hängande fara för attentat mot kurder i Sverige, en regeringsledamot