Efter JO:s beslut framställde polisman B sedermera skadeståndsanspråk
mot staten. 1994 beslöt JK att skadestånd skulle utgå (se JK-Beslut
1994 s. 161). Polisstyrelsens agerande innebar enligt JK förtal av
polismannen; de uppgifter som lämnats om honom hade varit ägnade
att utsätta honom för andras missaktning. Det hade heller inte varit i
lagens förtalsbestämmelses mening försvarligt att uttala sig på det sätt
som polisstyrelsen gjort. JK beslöt därför att staten skulle ersätta polis-
mannen med 20 000 kronor som ideellt skadestånd.
kollegan --- har sedan tillmätts oanade proportioner i senare utredningar
rörande disponibilitet. Jag bedömde inte samtalet då, och inte heller nu, som
särskilt anmärkningsvärt, utan snarare som ett störande privatsamtal från en
troligen salongsberusad kollega. Hade jag funnit samtalet anmärkningsvärt och
intressant för skeendet, hade jag omedelbart kontaktat närmaste chef. Nu ingick
uppgiften endast som en av många vid en regelbundet återkommande
”morgonbön” två dygn efter händelsen. Samtalet bedömdes således inte av mig
som anmärkningsvärt, utan har framställts så i den vidare handläggningen, i
vilken jag ej deltagit. Jag har ej ens blivit formellt hörd i frågan.” – I ett ytt-
rande till JO skrev polisstyrelsen att uppgifterna från det vakthavande befälet
inhämtats per telefon via dennes chef, som höll i luren och förmedlade frågor
och svar. Upprättade anteckningar hade senare, efter JO-anmälan, bekräftats av
såväl befälet som chefen. Det vakthavande befälet hade dessutom själv fram-
trätt i massmedia och berättat om samtalet. Polisstyrelsen framhöll vidare att
det var ostridigt att vakthavande befäl rapporterat samtalet till avdelnings-
chefen och att uppgiften sedan vidarebefordrades till mordutredningen.
Vad sedan gäller de sammankomster som anordnats av X sägs varken i
arbetsgruppens rapport eller i polisstyrelsens yttrande något närmare om
arten av det material som man lagt till grund för sina slutsatser. Det finns
emelletid anledning att tro att rapportens uttalanden om vad som före-
kommit vid sammankomsterna åtminstone delvis grundats på anonyma
uppgifter och andra upplysningar av tvivelaktig kvalitet.
Sammanfattningsvis kan konstateras att handläggningen av ärendet
avseende X inte uppfyllt de befogade krav som kunnat ställas på den från
rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkt. Arbetsgruppens och polisstyrel-
sens handlande framstår som särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att
detta avsett områden som omgärdas med ett särskilt skydd genom rege-
ringsformens regler om yttrandefrihet och mötesfrihet.