polisen. I ett förhör den 11 april 1986 uppgav han att han mordkvällen
vid 22.30-tiden sett den som ”fantombilden” i massmedierna efterlysta
personen på Sveavägen.)
K.G. Svensson beslöt efter förhöret med Ibrahim D att Viktor G
skulle försättas på fri fot. Viktor G var emellertid fortfarande misstänkt
för mordet på Olof Palme och samma dag beslutade tingsrätten på K.G.
Svenssons begäran om telefonavlyssning beträffande Viktor G. Avlyss-
ningen pågick därefter till den 30 april.
För att klarlägga om Viktor G haft något att göra med mordet
tillsattes efter frigivningen en särskild grupp av utredningsmän som
bara skulle arbeta med dessa misstankar. Gruppen höll ett stort antal
förhör med personer som förekom i Viktor G:s mycket omfattande tele-
fonbok eller som på annat sätt kände, hade träffat eller sett denne.
Ytterligare några förhör hölls med Viktor G själv. Vidare gjordes en
genomgång av de restauranger och liknande ställen som han brukat be-
söka och dörrknackning utfördes på hans bostadsadress.
Genom utredningen växte en bild fram av den misstänkte. Han var
uppvuxen i södra Sverige, frireligiös, utåtriktad och mycket intresserad
av politik och samhällsfrågor. Han hade gjort vapenfri tjänst i det
militära och hade försörjt sig på tillfälliga arbeten, bl.a. som väktare
och lärare. Viktor G talade ett flertal språk och hade rest runt i världen.
Han var proamerikansk. Hörda personer beskrev honom med ord som
”snäll”, ”ofarlig”, ”lättledd”, ”levde i en egen verklighet”, ”fantiseran-
de”, ”sjukligt ljugande”, ”manodepressiv” m.m.
SKL konstaterade i ett undersökningsprotokoll från den 10 april be-
träffande de rökpartiklar som hittats på Viktor G:s parkas att den
mindre partikeln inte härrörde från Winchester-Western-ammunition
med samma tändsatsinnehåll som referensmaterialet. Den större
partikeln kunde, enligt SKL, härröra från en sådan patron men hade en
tändsatskombination som förekommer i många andra patronfabrikat.
I slutet av april hölls efter beslut av K.G. Svensson konfrontationer
med 22 vittnen. Polisen hade begärt att 74 vittnen skulle delta i kon-
frontationerna. Efter det att K.G. Svenssons beslut kommit till riks-
åklagaren Magnus Sjöbergs kännedom överprövade denne efter vissa
turer beslutet och bestämde att konfrontationer skulle äga rum med
ytterligare 28 vittnen. Sex av dessa kom av olika skäl inte att äga rum.
Övriga genomfördes i mitten av maj. Turerna kring konfrontationerna
har behandlats utförligt i Juristkommissionens rapport18 och av JK.19
Vid en av konfrontationerna i slutet av april pekade en person,
Kerstin N, ut Viktor G som den man hon sett på restaurang Vera snett
18 SOU 1987:72, s. 59 ff.
19 JK-beslut 1986 s. 144 ff.