wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/33

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


förekomst av högerextremistiska uppfattningar inom polisdistriktet”.

Det är samtidigt tydligt att säkerhetspolisen tagit saken på stort allvar,

så stort allvar att statsministern direkt informerades. Det finns därför

anledning att förmoda att polisstyrelsen varit mer oroad än vad som

framgår i dess kommentar. Det är två saker som särskilt borde varit

ägnade att oroa. Dels att det tycks ha funnits en kärna av mer eller

mindre öppet nazistiska polismän, som manifesterade sin intresse-

gemenskap på detta sätt, låt vara att denna kärna kanske inte bestod av

särskilt många individer. Dels att kulturen inom distriktet varit sådan

att sammankomster av detta slag inte bara tolererades, utan också

bevistades av åtskilliga enskilda polismän. Denna kultur tycks även

framträda på andra håll.

Polisstyrelsens bedömning beträffande polisman B

Stockholms polisstyrelses begäran att få polisman B försatt i disponi-

bilitet blev som framgått hårt kritiserad vid den efterföljande

granskningen. Av JO:s och JK:s granskningar framgår att polisstyrel-

sens utredning inte hade den formella stadga som måste krävas för den

typ av åtgärder, som utredningen kom att utmynna i beträffande

polisman B. Det synes också klart att det saknades juridisk grund för att

försätta polisman B i disponibilitet. JK ansåg att det ”inte gick att

frigöra sig från intrycket att framställningen främst har motiverats av

ett önskemål om att få ett slut på en massmedial uppmärksamhet

rörande polisen som upplevdes som besvärande”. Men, som JK också

uttalade, ”önskemål som att komma till botten med saken eller att

skydda polisen i stort mot obefogade angrepp kan givetvis inte rätt-

färdigas om sådana syften skulle uppnås på bekostnad av en enskild

polismans berättigade rättssäkerhetskrav”. I de delar granskningen ut-

mynnat i kritik avseende beslutet att söka försätta polisman B i

disponibilitet är det således lätt att instämma. Det hade varit bättre om

fallet tagits som utgångspunkt för överväganden angående behovet av

lagliga möjligheter för polisen att göra sig av med personer som inte

har de egenskaper en polisman måste äga.

Om uppgifterna hos säkerhetspolisen avseende ”herrmiddagarna” är

riktiga tycks det dock som om såväl Rikspolisstyrelsen som JO

hamnade snett i sin bedömning av dessas karaktär. Rikspolisstyrelsen

går av innehållet i säkerhetspolisens material att döma för långt i vad

som närmast ter sig som en iver att bagatellisera mötena. JO tycks hän-

föra den information från säkerhetspolisen som polisstyrelsens bedöm-

ningar grundades på till kategorin ”andra upplysningar av tvivelaktig

kvalitet”.