wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/287

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


svarade Axel Morath att han ansett att de haft ett fungerande system på åklagarsidan och att Hans Ölvebros situation närmast var en polisiär fråga. Tillfrågad om det inte är förundersökningsledaren som bestämmer om informationen till massmedia skall organiseras till exempel genom en presstalesman svarade Axel Morath:

Ja, jag vet inte jag, om förundersökningsledaren direkt kan gå in och avgöra den här frågan om det ska vara en presstalesman eller inte, och huruvida det skall gälla både polis och åklagare, det vågar jag inte ha någon riktigt bestämd uppfattning om så här på en gång. Men i realiteten så har det i alla fall varit så här, vi har inte ansett oss behöva någon presstalesman, och som sagt Ölvebro har inte framfört dom åsikterna till mig heller, annars skulle vi väl tagit upp och prövat frågan, men den har inte aktualiserats.

Uttalandena från spaningschefen om att mordet snart skulle vara löst väckte berättigat uppseende. De kom dock snart att framstå i en tvivelaktig dager, bl.a. eftersom de närmast dementerades av förundersökningsledningen, när företrädare för denna tillfrågades. Att det inte fanns någon egentlig grund för att tro att mordgåtan vid just detta tillfälle var närmare sin lösning än den allmänt hade varit under de senaste åtta-nio åren står också klart. Uttalandet synes snarare ha haft sin grund i en allmän optimistisk ”tro” hos spaningsledaren och en föreställning om att uttalandet i sig skulle kunna föra utredningsarbetet framåt. Hans Ölvebros agerande vid detta tillfälle framstår därför som

ovarsamt.

Sammanfattande iakttagelser

Det är ingen alltför vågad gissning att förtroendet för PU påverkades negativt av den uppmärksamhet uttalandena föranledde. Det ligger också nära till hands att göra en jämförelse med det inledningsvis nämna uttalandet av Hans Holmér och den dementi detta föranledde från förundersökningsledaren. Vid tillfället för Hans Ölvebros ”utspel” förelåg ingen konflikt mellan spaningsledningen och förundersökningsledningen. I stället hade de skiftande beskeden som kom från respektive håll sin grund i att PU inte hanterade informationsfrågorna gemensamt, utan var och en fick ansvara för sitt. Händelseförloppet visar enligt vår mening att denna ordning var ohållbar. Även andra exempel har förekommit under årens lopp.

En tydlig illustration av informationsfrågornas betydelse har förundersökningsledningen givit genom att inför oss beskriva medias påverkan på arbetet med det s.k. Sydafrikaspåret (se kapitel 5). När de