wpu.nu

Sida:Jo-1989-01-03 DNR1440-88 yttrande-May-Norström.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Man bemödade sig om den största diskretion via de samtal som fördes med dem som kunde tänkas ce upplysningar. Samtidigt som de kritiska påståendena gällde extremism av politisk karaktär, var man av naturliga skäl särskilt försiktig när det gällde påståenden som hade avseende på den tillfrågades politiska hemvist.

Inga frågor härom ställdes, och om den tillfrågade själv tog upp frågan, avstod man från att fullfölja linjen.

Praktiskt tillgick det oftast så att man tog en telefonkontakt med den som utpekats. Denne fick möjligheten att komma personligen tillstädes men behövde inte göra det. Anteckninga: gjordes om samtalet. Den man talat med fick också möjlighet att granska dessa anteckningar och godkänna dem med sin namnteckning. Anteckningarna förbehölls dem som ingick i arbetsgruppen.

Arbetsgruppen har vid sin granskning av utredningen och rapporten inte kunnat finna någon punkt där man brutit mot sekretess eller grundlag.

Fru May Norström hemställer särskilt i sin skrift att riksdagens ombudsman utreder de verkliga förhållandena ang ett telefonsamtal till vakthavande befäl på Norrmalms polisstation natten till den 1 mars 1986, och om något verkligt förhör hållits med befälet samt om befälet beretts möjlighet att godkänna anteckningarna om förhöret.

Det aktuella samtalet syns ostridigt. Av anteckningarna framgår, att det vakthavande befälet vitsordar att han fått samtalet. Han minns inte hur orden föll, men väl att de var av den karaktären att han informerade sin vaktdistriktchef. Vaktdistriktschefen vitsordar informationen och att han i sin tur informerade vidare till avdelningschefen, som förde det vidare till "Palme-gruppen".

Anteckningarna baseras på ett telefonsamtal med vaktdistriktschefen som hade det vakthavande befälet vid sin sida under telefonsamtalets gång. Frågor och svar gick genom vaktäistriktschefen.

Vid personlig kontakt den 2 november 1988 vitsordar såväl vakthavande befäl som vaktdistriktschef vad som ovan anförts och de anteckningar som gjordes 1987.

Det vakthavande befälét har inte hörts enligt reglerna i förundersökningskungörelsen. Han har heller inte godkänt anteckningarna med sin namnteckning. Detta till trots syns anteckningarna från samtalet vara riktiga. Någon anledning att misstro vaktdistriktschefen fanns inte. Rättsförlust föreligger inte.