wpu.nu

Sida:Pol-1986-03-14 1030 E107-00-A Förhör med Inge Morelius.pdf/8

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


FHL Lars Borgström: Vet du hur han sköt det andra skottet då?

Inge Morelius: Nej jag är osäker, jag var klart chockad, det var fruktansvärt alltså att se en människa .... jag, det small till. Jag uppfattade det som han sköt honom två gånger. Jag kan inte riktigt sära på dom där delarna för jag...


FHL Lars Borgström: Hur var kvinnans belägenhet, hur stod hon i förhållande till mannen?

Inge Morelius: Som jag uppfattade det, jag har försökt dra mig till minnes, försökt att glömma vad tidningarna har skrivit man blir väldigt färgad av det.

Som jag uppfattade det så gick hon något framför honom, eller inte, det var inget större avstånd så att säga. Det kan ha rört sig.....


FHL Lars Borgström: Hur nära...

Inge Morelius: Ja de gick nära varandra.


FHL Lars Borgström: Men gjorde hon någon rörelse i skottögonblicket?

Inge Morelius: Hon vände sig ju om.


FHL Lars Borgström: Såg du det?

Inge Morelius: Om hon vänder sig om direkt i skottögonblicket det törs jag inte svara på, men jag vet att när jag tittade, eller som jag uppfattade får man väl säga, så när jag reagerade på kvinnan så började hon ropa på hjälp.

Då var hon vänd mot mannen som jag uppfattade det.


FHL Lars Borgström: Vapnet med en hand, och sen tar han ett par steg bakåt sa du?

Inge Morelius: Ja och sen så försvinner han.


FHL Lars Borgström: Tittar han åt något håll?

Inge Morelius: Nej han tar ner armen, stoppar sen armen i fickan, tar sig relativt lugnt....


FHL Lars Borgström: Vilken ficka är det?

Inge Morelius: Höger fortfarande höll vapnet i höger hand, på rocken eller jackan och försvinner in på Tunnelgatan och sen...


FHL Lars Borgström: Gör han någon iakttagelse åt något håll innan?

Inge Morelius: Nej, han bara försvinner, han bara smälter in i den allmänna förvirringen. Lugnt och fint, han stod bara helt iskallt där och väntade, sköt ner, och sen lugnt - och fint bara försvann.