Anna Hage: Nej jag sprang ut samtidigt.
FHL Lars Jonsson: Samtidigt som han springer Tunnelgatan...
Anna Hage: Öppnar jag dörren, han springer uppåt mot gränden, jag vet inte om han springer uppför trapporna eller om han gömmer sig men han springer uppför gränden.
FHL Lars Jonsson: Men du är säker på att du ser mannen springa från platsen från din position i bilens baksäte?
Anna Hage: Nej jag såg först mannen från bilens baksäte men sen gick jag så snabbt ut och då tittade jag samtidigt som jag sprang fram en bit, för bilen står ju inte så att man kan se rakt in i gränden.
FHL Lars Jonsson: Men första skeendet då ser du honom från när du sitter i bilen eller?
Anna Hage: Ja jag håller på och skall öppna dörren.
FHL Lars Jonsson: Du rusar ut, ser du honom springa sedan också?
Anna Hage: Nej sen tänker jag inte mera på det.
FHL Lars Jonsson: Så du ser honom bara i ett skede?
Anna Hage: Ja och jag tror att jag, det är också en sak som jag är osäker på men jag har för mig i alla fall att han sprang på vänster sida, på vänster sida, först trodde jag att det var någon kiosk eller någonting som hade stått där, det står i den uppgiften men sen när jag varit där senare på platsen så har jag förstått att det var en byggnadsställning men det tänker man inte på då.
FHL Lars Jonsson: Men du är i uppfattning att du ser mannen springa från platsen då du fortfarande befinner dig i eller vid bilen?
Anna Hage: Ja.
FHL Lars Jonsson: Du öppnar dörren efter vad jag förstår i samma moment som du gör iakttagelsen?
Anna Hage: Ja.
FHL Lars Jonsson: Och hoppar ur bilen?
Anna Hage: Ja.
FHL Lars Jonsson: Varför gör du det?
Anna Hage: Varför jag reagerade
FHL Lars Jonsson: På det sättet ja?
Anna Hage: Genom att lägga märke till honom eller att jag springer ut
