wpu.nu

Sida:Pol-1986-04-25 0900 E63-C Förhör med Stig Engström.pdf/8

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


F: ungefär kort före dig. Är det rätt?

Stig Engström: Ja, det är riktigt.


F: Vad börjar du att ägna dig åt när du kommer fram. Försök och ta det i någon ordning?

Stig Engström: Jag försöker först att bestämma mig för om jag skall fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut, och jag tittar mig lite granna runt omkring, medan jag håller på och försöker bestämma mig.

Det är vid det tillfället som jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan.


F: Och ser då den här mannen?

Stig Engström: Ja, därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbeth, men som jag inte då kände igen, så säger jag, åt vilket håll. Hon pekar då, åt vilket håll sprang han för jag förstod då utav blodet att det hade varit ett skott.

Hon pekar bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne, hur var han klädd. Jag tänkte det kunde vara bra och veta eftersom hon verkade lite granna virrig, att någon mer visste om de där sakerna. Efter en liten kort tvekan så säger hon till mig, mörkblå täckjacka.

Därefter så börjar vi och fundera på lite granna vad vi skall göra och med tanke på att blodflödet var så pass kraftigt, så var det nära till hands att tänka på andningsvägarna.

Att göra så mycket mera hade jag inte kunskaper till. Det var vad jag hjälpte till med just i det läget, framstupa sidoläge.


F: Har det kommit mer folk till platsen?

Stig Engström: Ja några stycken, inte så där väldigt många, men det står väl kanske fem, sex stycken personer någonting däromkring.

Sen, det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil, och det är klart det är ju lätt och se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar.

Jag ser en person som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i (långt mellanrum i texten) handen som ser ut som en mikrofon. Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare.