wpu.nu

Sida:Pol-1987-02-03 Mötesprotokoll-Ledningsgruppen.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Forts 1987-02-03 kl 14.00 - 13.00

4

Holmér: Påpekar att det finns inte ett exempel i historien, där åklagarna försökt hindra polisen i deras fantasi. Anser att det i det här fallet inte fungerat på ett normalt sätt. Anser att åklagarna är passiva. Anser i dag att det var fel att vi gjorde ledningen av spaningen så stark som vi gjorde. Påpekar att det är det som man i dag kritiserar. Det är därför som åklagarna har grupperat sig på det sätt som de gjort. Det är därför som de tycker att vi skall bort. Påpekar att det inte är lätt att odelat säga att det var fel att vi gjorde så här, för det var i en situation då ingen ville ta ansvar för det här. Påpekar att det gick månader när alla visste hur det var. Upplyser att det drogs på alla tänkbara nivåer som exempelvis regeringen och rikspolisstyrelsen. Påpekar att ingen hade någon kritisk anmärkning. Även åklagarna tyckte att det var bra. Upplyser att Zeime sade den 1 maj, att han skulle komma och sätta sig i Palmerummet, för det fick inte vara på samma sätt som under K-G Svenssons tid. Upplyser att Zeime besökt Palmerummet vid två tillfällen. Holmér: Upplyser att åklagarna krävt sju (7) olika utrednings- åtgärder. Redogör för åklagarnas sju åtgärdspunkter. Se bilaga. Påpekar att det beträffande punkt 2 (identifiering av "Gubben på Grand") finns 12 olika vittnesuppgifter som ligger till grund för den personen. Anser att det vid en analys av vittnesuppgifterna framkommer, att det inte är samma person som man talar om. Påpekar att det möjligen kan vara fem vittnen som sett samma person. Påpekar att det med stöd av vittnesuppgifterna är osannolikt att hitta den aktuella personen. Påpekar att åklagarna villUpplyser att spaningsledningen har sagt till åklagarna att de får ta allt utom kurddelen. Upplyser att då sade åklagarna, att då måste ni först tala om vad ni har för misstankar mot PKK. Påpekar att spaningsledningen under förhandlingarna med åklagarna vid ett flertal tillfällen vädjat, att ingenting skulle sägas till massmedia, men trots detta harpratat som ett vattenfall.