wpu.nu

Sida:Pol-1987-02-04 EH9981-00-E.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


M: så sa han, Ja Jesses, det är han och det är samma namn också.

Han sa också, men han hade inte glasögon. Det här var min mans kommentar annars är han ganska inexakt min man, det här sa han i alla fall åt mig då.

Då tänkte jag att jag måste skriva till Hans Holmér men först var min reaktion när jag läste den artikeln att, det var därför han var så där nervös när jag tala om Olof Palmes mord.

Då var han kanske inte alls skyldig, han var bare nervös för att han var ett vittne.

Men så slog det mig igen att det var ju underligt att han var ändå så talför i butiken, att tala om den här Slottsbacken, och han talade om mordet och allt det där, men att han inte nämnde alls att han hade varit vittne. Det tyder ju på att han inte ville ha publicitet.

En sån människa sen att han går i TV:n och pratar om det här att han var vittne, plus att han vänder sig till tidningen, det där var så motsägelsefullt tyckte jag, för det första.

För det andra så tänkte jag, det där var ju fruktansvärt finurligt om han är mördare, så var det mycket finurligt att vända på det här sättet.

Då kan ju inte Lisbeth heller igenkänna honom eftersom hon har sett honom i tidningen och TV.

Sen för det tredje så tänkte jag, han kanske helt enkelt blev rädd om han var mördaren, om ni hade rekonstruktion med alla vittnena och utelämna honom, så då kanske han tänkte att han var misstänkt, och därför gjorde det här skickliga draget.

Jag tyckte det fanns ganska många orsaker också varför jag skulle skriva till Hans Holmér då pointera just de här glasögonen.

Om den här Slottsbacken för jag tänkte, där kan det ju leda till bevis om Lisbet Palme eventuellt hade varit med Olof Palme, och kunde identifiera honom, minnas honom.

Jag skall se här om jag glömt säga, om det är någonting annat. Jag skrev sådana här små minnessaker för jag sa inte allting, då han ringde den där kommissarien ... Jo, min man påpekade att han hade mjäll.


F: Du säger att direkt när han kom in i butiken så slogs du av likheten med signalementet på gärningsmannen?

M: Jo, bråkdelen av en sekund, undermedveten kan man få ett intryck och därför blev jag intresserad av honom, ändå har jag hemskt svårt och säga vad han hade på sig för kläder.


F: Det kommer du inte ihåg?

M: Nej, det värsta jag kan inte komma ihåg om han hade mössa eller inte.