wpu.nu

Sida:Pol-1987-05-04 HE12437-00 Brev-om-Swedenborgskyrkan-och-Palmes-släkt.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


IG Auschwitz

IG Farben byggde på slaveriets princip.

IG-direktören Carl Bosch talade ofta om sin ofta om sin "IG Europa"-vision som ett Europa regionaliserat efter stamtillhörighet, den sk Blut und Boden-principen.

IG Europa, en gigantisk slavarbetsmaskin, skulle förtära jordens icke-ariska befolkning i mördande slavarbete, och fylla den ariska oligarkins skattkistor i de schweiziska bankvalven till brädden.

I februari 1941 beslutade sig IG-ledningen för att bygga IG Auschwitz, världens största slavarbetsläger, för framställning av syntetiskt gummi och bränsle, som skulle drivas med slavarbetskraft från utrotningslägret Auschwitz i Polen.

IG Auschwitz, som i dagens kurs kostade över 250 miljoner dollar att bygga, var IG Farbens största investering någonsin.

Därför var särskilt två personer väl införstådda med tanken bakom IG Auschwitz.

Nämligen: Herman Abs, chef för Deutsche Bank, IG:s huvudfinansiär, och ledamot av IG:s tillsynsnämnd, samt August von Knieriem, som skötte den komplicerade juridiska sidan.

August von Knieriem var så mån om projektets framgång att han oförsiktigt nog bevisligen inspekterade utrotningslägren Auschwitz och Monowitz.

Av protokollen från Nürnberg-rättegångarna kan man utläsa att en frisk person som kom till Auschwitz och fick slavarbeta för IG Farben (på svältkost) beräknades klara sig ungefär tre månader innan den uttjänta slaven skickades tillbaka till Auschwitz för att gasas ihjäl och kremeras.

Uppgifterna säger att IG Farben betalade mellan 3 och 4 mark om dagen för vuxna slavar och omkring 1,5 mark för slavarbete utfört av barn.

Onkel August var på toppen av dessa smutsiga affärer, och hamnade helt följdriktigt på de anklagades bänk i Nürnberg efter kriget.

Onkel August kom undan, trots att det under rättegången bevisades att han visste exakt vad det var för slags affärer som han var inblandad upp över öronen i.

Under Nürnbergsprocessen framkom att tom SS-ledningen på Auschwitz hade framfört skriftliga klagomål till IG-ledningen över IG:s hänsynslösa hantering av slavarna:

"Tillgången på arbetskraft är inte oändlig", klagade SS.


Allt som allt arbetade 350 000 slavar i IG Auschwitz. 100 000 dukade under bara under byggnationen av IG Auschwitz, 50 000 dog på arbetsgolvet av undernäring och överansträngning och en stor del av resten gasade SS ihjäl.

För att få slut på gnället från SS beslutade IG-ledningen 1942 att bygga ett eget, privat, koncentrationsläger - Monowitz.

Ögonvittnen - slavar som överlevde IG:s privata läger - har berättat att detta var än grymmare än Auschwitz.


Avnazifiering IG:s schweiziska gren, IG Chemie, som misstänks ha styrt IG-koncernen ända från starten 1929, "avnazifierades" 1945 genom att byta namn till Interhandel AGI.

"Avnazifieringen" av IG genomfördes för att Interhandel skulle återfå IG:s beslagtagna egendom i USA, miljardföretaget General Aniline & Film.

I detta juridiska spel fungerade von Knieriem åter som koncernens luttrade jurist.

Redan 1954 föreslog den amerikanske utrikesministern John Foster Dulles, Augusts gamla samarbetspartner från före kriget, återbördandet av beslagtagen egendom tillhörig fientlig makt.

USA:S anti-nazistiske justitieminister Brownell stoppade dock John Foster Dulles förslag.

När GAF likviderades 1964 av den amerikanska staten fick Interhandel 122 miljoner dollar av köpeskillingen, flera miljarder i dagens kurs!

Den utdragna juridiska striden om IG:s beslagtagna tillgångar i USA hade åter rotts i land av IG:s garvade advokater, Schaefer och Knieriem. Ofantliga rikedomar, som bokstavligt talat pressats fram ur Europas etniska minoriteter, hade nått sin slutgiltiga destination i den ariska oligarkins bågnande skattkistor i Schweiz.

Olof - spirande hopp?

Det kanske trots allt inte var en tillfällighet att det var den fd nazistpartimedlemmen Ragnar Eriksson som 1953 rekommenderade statsminister Tage Erlander att ta den förvisso elake och anskrämlige men intelligente Olof Palme till sig som gödkalv till partiledarposten.

Ragnar Eriksson själv hade redan 1934 bytt namn till Edenman och anslutit sig till socialdemokratin, inom vilken han som bekant kom att klättra högt. Hans försäljningsargument till Erlander var att Olof Palme kombinerar aristokratins bildning med socialistens ideal.

Och visst är han både "aristokrat" och "socialist".

De nationalsocialistiska rättsidealen inpräntades tidigt i hans själ av den tysk-baltiske aristokraten August von Knieriem.

Kameraden Werk har bara gjort ett enda misstag: fastän familjen Palmes historia effektivt dolts och förvanskats så har Palme spelat sin roll så hafsigt att det syns vad han faktiskt representerar.


EAP i Närradion!

Genom ett beslut i kammarrätten nyligen kommer EAP äntligen att få börja sända i Stockholms närradio, trots alla Palmes massmediavänners ihärdiga försök att förneka oss denna rättighet.

Du som vill höra ocensurerade nyheter från Sverige och utlandet, kommentarer, analyser och diskussioner - som inte kontrolleras av beredskapsnämnden för psykologiskt försvar - lyssna på EAP:s närradiosändningar som kommer att starta senare i höst.

Europeiska Arbetarpartiet Box 38046, 100 64 Stockholm, Tel. 08 -- 49 90 35

Postgiro 34 15 59-3