wpu.nu

Sida:Pol-1987-09-09 0940 E622-00-C Förhör med Wiklund.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


I sammanhanget säger Wiklund här, att arrangemanget att han brukar åka in för att hämta hustrun inte är något ovanligt utan det är ofta förekommande eftersom hustrun och dottern känner viss osäkerhet i samband med vistelse i Stockholms centralare del under kvällstid.

Wiklund svarar här på direkt fråga att han vid den aktuella tidpunkten disponerade sin egen personbil en Saab 99, brun av 1980 års modell.

Han har ingen direkt minnesbild av vad han gjorde efter hemkomsten till bostaden, som han beräknar ägde rum någon gång vid 18:45 -tiden. Han säger att han kanske har städat och pysslat i hemmet och kanske också tittat på något tv-program. Han kan dock inte påminna sig något program han sett eller så.

Wiklund berättar därefter att han någon gång före 23:00 , han har här svårt att exakt erinra sig tidpunkten, fått telefonsamtal från sin hustru som då kommit tillbaks till Målargatan .

Hustrun hade då velat att Wiklund skulle komma till City och fullfölja sitt åtagande att hämta dem.

Wiklund uppskattar att han bör ha haft 15 minuters resväg in till Målargatan ifrån sin bostad. Han berättar att han körde mot Stockholms city och kom in via tunneln som mynnar ut på Sveavägen för vidare färd ner mot Tunnelgatan.

Vad Wiklund kan erinra sig så hade han inget rött ljus i samband med att han passerade korsningen Sveavägen & Kungsgatan, utan blev först stående för rödljus i samband med vänstersvängen in mot Tunnelgatan.

Han berättar här att han var första bil s a s som skulle få köra efter det att det blev grönt ljus.

Han bedömer att han endast fått stå för rödljus ett par sekunder innan det kom att slå om till grönt.

I samband med att han påbörjade vänstersvängen ner mot Tunnelgatan observerade han tre fotgängare som passerade korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i riktning norr ut.

Han fick den uppfattningen att de här personerna inte hade något samröre ned varandra utan de var s a s helt fristående från varandra. Han hade heller inte några problem med att s a s låta dem komma över utan det hela fungerade friktionsfritt.

Efter det att han kommit in på Tunnelgatan får han syn på ett fordon som s a s dubbelparkerat.

Med detta menar Wiklund att fordonet ställt sig i princip mitt i körbanan och således mer eller mindre hindrat hans egen framfart.

Han kunde vidare konstatera att fordonet i fråga hade bromsljusen tända. Han vill beskriva att fordonet befann sig närmare korsningen med Olofsgatan än till korsningen med Sveavägen utifrån Tunnelgatan betraktat.

I samma stund som Wiklund planerade att försöka ta sig förbi fordonet som dubbelparkerat öppnades bakdörren och ur steg en man.

Mannen gick rakt emot Wiklund för att vika av, från Wiklunds håll betraktat, till höger och upp på trottoaren på Tunnelgatan.

Mannen hade stigit ur fordonets vänstra bakdörr och Wiklund bedömer att han befunnit sig cirka 2 meter från dörren när s a s mannen steg ur densamma.