wpu.nu

Sida:Pol-1990-04-03 OKÄND UPPSLAGSKOD JO-Anmälan-från-May-Norström-mot-polisstyrelsen-i-Stockholms-polisdistrikt-angående-högerextremism.pdf/11

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


ett störande privatsamtal och att uppgifter om samtalet ingick som en bland många vid en regelbundet återkommande samling med personalen.

Rikspolisstyrelsen anser att det var olämpligt av X att ringa detta samtal och att ge det ett innehåll som kunde väcka den förargelse som uppenbarligen blev fallet. Det kan emellertid, enligt rikspolisstyrelsens uppfattning, inte komma i fråga att på grund av detta telefonsamtal aktualisera frågan om att försätta X i disponibilitet.

Till det anförda skall läggas att det i ärendet inte har framförts någon kritik mot X för hans sätt att sköta sin tjänst och att det handlande som bedöms i arbetsgruppens rapport har ägt rum på hans fritid.

May Norström har i olika skrivelser anfört ytterligare klagomål, huvudsakligen med anknytning till den rapport som avgavs av polisstyrelsens arbetsgrupp, Hon har också avgett yttrande över polisstyrelsens remissvar.

BEDÖMNING

Från rättsliga utgångspunkter ger en utredning av ifrågavarande slag inte upphov till några större problem, så länge den endast syftar till en allmän undersökning av situationen inom poliskåren i något särskilt hänseende. Här har utredningen emellertid utmynnat i en framställning att man skall undersöka möjligheten att vidta en för den enskilde synnerligen ingripande åtgärd, nämligen försättande i disponibilitet enligt 7 kap. 7 § lagen om offentlig anställning (LOA).

Enlligt 35 § andra stycket anställningsförordningen skall en fråga om försättande i disponibilitet av en arbetstagare inom polisväsendet prövas av regeringen efter framställning av rikspolisstyrelsen. Några särskilda bestämmelser om förfarandet i sådana ärenden finns inte och de skall därmed handläggas i enlighet med allmänna regler om förvaltningsförfarandet.

Formellt innefattade polisstyrelsens beslut endast en framställning om undersökning av en rättsfråga, och det medförde således inte några omedelbara effekter för någon enskild i rättsligt hänseende. Polisstyrelsen gav emellertid genom sin åtgärd offentligt uttryck för en inställning till en anställd, som för honom själv måste ha framstått som ytterst obehaglig och som också, även om hans namn inte nämndes i rapporten eller beslutet, måste ha varit ägnad att utsätta honom för andras missaktning. Av allmänna för