wpu.nu

Sida:Pol-1992-04-08 A14203-00-B Uppgifter-från-Gösta-Söderström-och-Ingvar-Windén.pdf/5

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


MYSTERIERNA KRING PALME-UTREDNINGEN

Länspolismästaren Hans Holmér visar bland annat upp en Smith & Wesson Magnum, ett vapen av den typ mördaren förmodas ha använt. - Det är inget lönnmördarvapen, kommenterar Gösta Söderström. Det är en kanon ...


(Fortsättning från föregående sida)

annalkande förkylning i kroppen. Ett tag övervägde han att anmäla sig sjuk och stanna hemma hos hustrun Harriet framför brasan. Men plikttroheten segrade. Inte skulle kollegorna i sista stund behöva båda upp en ersättare. Det fick gå.

Gösta Söderström är en plikttrogen polis med lång tjänst bakom sig. Efter några år som bland annat sjöman och stamanställd i marinen kom han till Stockholmspolisen 1947-12-01 .

Han har gått den långa vägen upp till befattningen som kommissarie vid 2:a vaktdistrikt, Östermalmspolisen, med huvudansvar för ambassadbevakningen.

Han har sett det mesta. I många år arbetade han med dödsfallsutredningar. Inte mycket kan längre skaka honom eller störa hans lugn.

Gösta Söderström är en rutinerad för att inte säga garvad polis. Dessutom är han öppen och vaksam. Även kritisk ibland. Drar sig inte för att säga vad han tycker.

Trafiken denna sena eftermiddag 1986-02-28 flyter normalt. Visserligen håller den kärva väderleken många inomhus, men fortfarande råder sportlov runt om i landet. Entusiasterna åker till fjälls, andra vänder hem.

Vasaloppet skall åkas den stundande helgen och en av Gösta Söderströms chefer, länspolismästaren Hans Holmér, lär befinna sig startklar i Dalarna.

Ljusen efter den norra infarten lyser kallgult och flaggorna vid bensinstationer och bilfirmor piskar i vinden. Modden från den saltade vägbanan skapar ett dis som ytterligare fördunklar stämningen.

Strax före klockan 17 anländer Gösta Söderström till Östermalms polisstation. Hans tjänst löper mellan 17-02 .

Någon är skjuten

Han är denna helg chef för det så kallade Citykommandot, ett samarbete med Norrmalmspolisen riktat mot ungdomsbrott.

Dessutom kan han som kommisarie i yttre tjänst bli insatschef, vilket betyder att han vid behov av en stor polisstyrka ska vara den som leder den samlade insatsen.

Kvällen ser ut att bli lugn. Kommissariebilen körs av Ingvar Windén. Söderström har också till förfogande två pikétgrupper.

Kylan har vid elva tiden stannat vid sex grader. Folk anländer till krogarna i taxi. De som tvingas gå efter de vindpinade gatorna hukar innanför uppfällda rock- och kappkragar.

Kommissariebilen rullar i maklig takt i den s k raggarrundan. De befinner sig på Kungsgatan mellan Regeringsgatan och Kungstornen när en man stiger från trottoaren och gör stopptecken. Windén stannar.

- Det har varit skottlossning runt hörnet, säger den upphetsade mannen genom den nervevade rutan.

Söderström ser på sin klocka och antecknar tiden; 23:28!

Kommissariebilen kör fram till stoppljuset for att svänga upp på Sveavägen. Just då kommer larm över bilradion från polisens ledningscentral.

"Vi har fått ett meddelande från taxi att någon är skjuten på Sveavägen vid Tunnelgatan,"

Söderström väljer att inte svara på anropet omedelbart. Han är ju så nära. Vill kontrollera först.

Larmet kom bara 20 sekunder efter att bilen stoppats av mannen.

Inom några sekunder är Söderström framme vid den aktuella platsen.

Han ser en folksamling. Ett 15-tal personer står i ring. Mitt i ringen ligger en man på rygg i en stor blodpöl.

Två personer håller på med upplivningsförsök. Den ene trycker på bröstkorgen, men för varje gång han trycker väller blod ut ur munnen på den skadade över hans ansikte och ner över kläderna. Söderström granskar den skadade. Han ser att blicken är stirrande, alldeles stilla. Han har sett den många gånger förut. Han får intrycket att mannen redan är död.

Rädda min man!

I ringen springer en hysterisk kvinna och ropar upprepade gånger: Ni måste rädda livet på min man!

Söderström försöker direkt få kontakt med henne. Han frågar om hon kan peka ut någon misstänkt. Men kvinnan är inte kontaktbar. Bara skriker.

En man säger: - Dom sprang däråt. Han pekar mot Tunnelgatan.

Just då anländer en piketbuss.

Söderström ger besättningen order att "förfölja springande personer i den riktningen". Piketbefälet tvekar, man har ingen skyddsutrustning.

- Skit i det, bara spring! ryter Söderström.

När han ser polismännen försvinna in i Tunnelgatans mynning tar han radiomikrofonen och anropar ledningscentralen.

Han anmäler att han finns på brottsplatsen och att han startat ett "eftersök", tagit upp jakten på flyende misstänkta.

Windén dyker samtidigt upp och säger att han fått ett första preliminärt signalement.

Larma ut det, säger Söderström och räcker honom mikrofonen. Signalementet gäller en yngre man, ganska kraftig, klädd i en blå täckjacka. Han är barhuvad.

Till Söderströms förvåning och stigande irritation kommer över radion nästan omedelbart ett nytt signalement på en misstänkt.

Detta signalement gäller en äldre man i lång mörk överrock och en mössa med öronlappar.

Bägge signalementen skulle åtminstone få till följd att de skapade förvirring bland de jagande polismännen, det är Söderstrom omedelbart förvissad om.

- Sekunder rinner iväg. Söderström försöker en andra gång att komma i kontakt med den upprörda kvinnan. Han försöker få henne att kliva in i polisbilen för att om möjligt lugna ner henne. Men kvinnan bara slår sig.

Det är statsministern!

Efter ytterligare en kort stund tycker Söderström att det hela börjar gå för långt. Han försöker nu för tredje gången och mera resolut få kvinnan att lyssna och tala.

Då skriker hon åt honom:

- Är du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är Lisbet Palme och där ligger Olof!

Söderström stelnar till. Han har funnits på brottsplatsen i några minuter. Det nerblodade offret har han inte känt igen och ingen av åskådarna har sagt eller ens antytt att den skadade var statsminister, en av landets mest kända personer. Han tror inte det kan vara sant!

Han lutar sig ner och granskar noga den liggande mannen.

Då ser han den markanta näsan och med ens står den fasansfulla sanningen klar...

För andra gången tar Söderström kontakt per radio med ledningscentralen. Hans röst är spänd när han säger:

- Är det bekant vem som är brottsoffret?

- Svaret ār nej.

- Brottsoffret är identiskt med statsministern.


Först flera dar efter mordet hittades revolverkulor på platsen. Gösta Söderström är övertygad om att de blev "planterade" där...