wpu.nu

Sida:Pol-1993-03-10 DGB15299-04 Lasse-Lundbergs-Bokmanuskript.pdf/113

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Ha t& stwik on. Och 108. LUU

v dár EPILOG

Våren 1988.

& Jag får den här våren ett kryptiskt reddannex meddelande av Patrik. Han ber mig vädjande att komma och möta honom. Och att jag måste lova vid allt heligt att inte tala om f för någon var han befinner sig. Jag reser till mötesplatsen. Det är en mycket vacker plats i Sverige. Jag har aldrig varit där förut. Det är vår ute. De första vårblommorna har slagit ut i full blom. Ejörken har lilafärgade musöron. Luften är ljum och ljuvligt skön. Men jag är nerstämd och litet ledsen. För jag anar att Patrik inte har trevliga saker att berätta. Vi ha ju haft när kontakter genom åren, och jag vet en hel del. När vi träffas, så är det ute på en liten ö. Patrik är allvarlig. Men samlad och lugn. Ean överlämnar en stor packe med handskrivna dokument. Slarvigt nerskrivna och med mängder av ändringar och överstrykmingar. Han ber mig att taga hand om papperen. Göra vad jag vill med dem. Men sedan helt förstöra dem. Bränna dem. Förinta dem. - Men om du kan få någon ordning i de här virriga handlingarna, säger Patrik med ett varmt leende. - Så skin skriv ut något efter ditt eget huvud.

Nu är det så att jag är fruktansvärt trött på allting., fortsätter Patrik.

Mitt familjeliv har totalt blivit förstört genom den här historien med Palme och Jack Smiter. Och tillstor del kan ja lägga skulden för den saken på säkerhetspolisen, säger Patrik med en pigg glimt i ögat.

Cet jeg kaller den yttre säkerhetspolisen, Mea kom med mig hit bort till en liten lägerplats jag har borta vid ett berg, som sluttar ner mot stranden. - Där har jag en flaska dx fint rödvin och en bit bröd vi kan dela du och jag. Gch det är ett riktigt vin. Det är ett Grand Vin. Vi går bort och sätter oss på den plats som Patrik visar. Vin och bröd delar vi. Bryter brödet med våra händer. Dricker av vinet direkt ur flaskan, Jag lovar Patrik att taga hand om hans papper. Och jag ger honom mitt hedersord att inte avslöja något om vårt möte på flera år. Jag har frihet att yppa mig först när jag lyckas reda ut hans papper, och skriva rent något av dem.

Jag förhåller mig helt tyst. Känner att jag har ingenting att säga Patrik i den här . Fänner mig helt tom och maktlös. Men samtidigt mycket stolt ösock öx över det förtroende som Patrik lämnar mig.

Du och jag har ofta talat om livet, säger Patrik knappt hörbart. Nästan viskande.

Och vi är väl ganska överens om att de flesta människor öveskattar livet värde och betydelse. I världsaltets helhet är vårt enskilda liv helt betydelselöst, säger