wpu.nu

Sida:Pol-1993-03-10 DGB15299-04 Lasse-Lundbergs-Bokmanuskript.pdf/87

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


se vilka som färdas i bilen, Vi flera tilan har det vi honor för 82.

tror det sar oss. Ürs dom ch är chef står lan kör Nu åker Vi bör tala och inte sova säger Sokrates till Patrik, och fortsätter. - Skalder bör skriva om de himmelska tingen. - De bör skriva om gudomlig visdom - och om mänsklig visdom. Gör de det så ska deras sång klinga så fagert skönt. Så skönt som fåglars sång. - Lägg de här orden på minnet Patrik, säger Sokrates och ser allvarlig ut.

De som har makten. Makten och orden. De bryr sig inte om sanningen och det som är det rätta, det goda och det sköna.

Ja du Patrik, säger Sokrates stilla och tankfullt.

De äger inte ens insikt om det verkligt rätta och sanna. Det i sanning goda och sköna. Sokrates plaskar litet i det rena klara källvattnet sxkx med sina bara fötter. Så ser han länge och begrundande på Patrik. Vänligt småleende avslutar han samtalet vid Ilissos källsprång. Det friska klara källsprång som rinner upp under platanen. Platanen vid helgedomen Hera. Sokrates avslutande mening etsar sig fast i Patriks medvetande.

Ty det är den kunskapen, Patrik, och inte sanningen som krävs för att övertyga.

Kunskapen om vad mängden som dömer anser. Med gudars rätt att forma människors öden. Med gudars rätt att taga elller giva liv. Med den rätten lämnar de dig ett kall. Lämnar dig ett uppdrag. Ingjuter i dig en talang. Förstår du vad jag söker säga dig, Patrik. - Bruka den talangen, Patrik. Bruka den och var omutlig i ditt sökande efter sanningen. Med de orden försvinner drömmen i ett töcken. Patrik vaknar upp med ett ryck. Entonig monoton och sövande sång från den kraftiga dieselmotorn. Den stora tunga vagnen vaggar mjukt och behagligt fram över en eländig, och gropig grusväg. Gnistrande kaskader av sol böljar i vågor in mot Patriks nyuppslagna. ögon. Över honom välver himlen sitt ljusblå valv. Mörka täta skogar passerar revy inför hans ögon. Öppningar och glindror. Små röda stugor och stora lador. Yrvaken ser sig Patrik omkring.

Vart tog Sokrates vägen, tänker Patrik. Var är det svalkande källsprånget från Ilissos som rinner fxxxxxx fram under platanen. Patrik kan inte riktigt fatta var han är. Vart han är på väg. Och med vem. Vad är det egentligen som har hänt, tänker Patrik. - Cm det nu verkligen har hänt något, avslutar Patrik sin tankegång. Så ser han på Jack. Och han kan inte låta bli att småle för sig själv. Det är den gamla vanliga Jack som med godmoflig uppsyn sitter helt lugn och stillsam och säkert styr den tunga limousinen efter eländiga grusvägar. - Är vi på skogsutflykt Jack, säger Patrik med vänlig röst, och leende vänd emot Jack.