wpu.nu

Sida:Pol-1993-08-26 A14205-05 Kjell Östling 3230.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


Framme på brottsplatsen springer först Östling ur bilen och fram till den som är skjuten.

Östling har den arbetsrutinen att han som befälhavare för en piketstyrka alltid först ensam går ur för att överblicka läget och när han har fått kontroll på läget, så beordrar han sina män till olika uppdrag. Så skedde alltså även nu.

Östling kommer fram till den person som är nedskjuten pågår räddningsförsök.

Såvitt han i dag kan erinra sig låg den skjutne på rygg och två personer var i färd med räddningsförsök. I vart fall gjorde personerna någonting aktivt.

Vad bil 1, alltså vad kommissarie Söderström och hans män gjorde för aktivitet just i detta läge, kan inte Östling svara på. Han minns helt enkelt inte.

Efter att Östling gjort sin första lägeskontroll, bestämde han sig snabbt för att satsa på att uppta jakten efter den förmodade gärningsmannen.

Man ställde mer eller mindre frågan rakt ut, åt vilket håll gärningsmannen eller gärningsmännen hade begivit sig. Personerna på platsen pekade och svarade nåt det hållet" och syftade då på gränden in mot trapporna upp till Malmskillnadsgatan.

Omedelbart härefter skickade Östling iväg sitt manskap. Djurfelt och Hermansson gick tillsammans och Vikström och Gedda utgjorde en patrull.

Något signalement kunde inte Östling få just vid detta tillfälle, men bedömde att jakten omedelbart måste tas upp, varför han uppmanade sina mannar åt det hållet som gärningsmannen förmodades ha avvikit med ordern att de själva fick söka efter "springande man" och någon som uppträdde konstigt och att han i övrigt inte hade fått några faktiska uppgifter.

Östlings tanke var att det viktigaste vid denna situation var att få iväg efterföljande polispersonal så fort som möjligt och att han efter hand kunde komplettera signalement på en eventuell gärningsman.

Östling stod i radiokommunikation med sina patruller.

Båda patrullerna i Östlings piketbil tog tillsammans upp jakten. Detta skedde inom en ganska kort tidsperiod.

Östling menar att det fanns ingen tid att förlora.

Exakt hur fort detta skedde, vet han inte.

Östling själv var således kvar på platsen.

I detta läge vet inte Östling att det är statsministern som är skjuten.

Han vet inte heller att kvinnan som finns där eller en av kvinnorna som finns där är Lisbeth Palme.