wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/153

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Mönster

Svenska erfarenheter av ett mord på öppen gata av en framträdande politiker eller en mycket känd person saknades helt. Vid ett grovt sexualbrott, mordt ex, är det självklart att polisen snabbt skaffar sig en referensram utifrån tidigare liknande brott; hur ser sexualbrottslingar ut i olika avseenden, finns det några typiska mönster, hur agerar de fore respektive efter dådet etc. Detta borde ha varit naturligt även för Palmeutredningen. I och med att gärningsmannaprofilen upprättades 1994, dvs åtta år efter mordet, kom dock detta till stånd. Gärningsmannaprofilens referensram finner vi dock litet grund och den kan jämföras med vår egen litet djupare analys i avsnitt 6. Sådana studier efter tänkbara mönster har självfallet inget eget indicievärde men kan öppna ögonen för mönster/faktorer som man annars kanske inte tänkt på (jämför professionalismen hos James Earl Ray - Martin Luther King's baneman).

Vår bedömning är att Palmeutredningen borde ha låtit göra en sådan mönsteranalys långt tidigare. Det naturliga borde ha varit att föranstalta om en sådan redan inom någon månad efter mordet. Denna skulle då ingå i en grupp av åtgärder som löper parallellt med den ordinarie mordutredningen och kanske behöver en litet annan typ av utredare. Den som slutligen gjordes i gärningsmannaprofilen var också litet tunn.

Hotbilder

SÄPO ansvarade för statsministerns säkerhet. De gjorde fortlöpande såväl specifika som allmänna säkerhetsbedömningar. I inget av dessa avseenden hade SÄPO höjt säkerhetsnivån i anslutning till mordet. Med facit i hand kan konstateras att detta var en felbedömning. När SÄPO efter mordet på Olof Palme väl började komma ifatt med översättningar från den telefonavlyssning som påbörjats av kurder mot bakgrund av terroriststämpeln, kunde man konstatera att det förekom en hel del uttalade hot mot regeringen och Olof Palme. Mot bakgrund av dagens kunskap förefaller även den allmänna hotbilden i form av palmehatet ha varit underskattat av SÄPO. Inget av detta kan Palmeutredningen lastas för av helt uppenbara skäl. Inom utredningen fick i alla fall under de första åren SÄPO i uppdrag att handlägga dessa delar, trots att det fanns en risk att man satte "bocken till trädgårdsmästare", dvs den som var ansvarig för fallisemanget fick själv i efterhand utreda om det förelegat något hot innan mordet. Sedermera tillsattes därför den Gunnarssonska utredningen. Den låg dock utanför Palmeutredningens ram.

Vår bedömning är att ur Palmeutredningens synvinkel borde ansvaret för att i efterhand utreda hotbilden före mordet läggas på annan personal än SÄPOs men att kräva biträde från SÄPO. Vi tror i och för sig inte att SÄPO underlät att framföra alla indicier på hotbilder för att skydda eget skinn. Däremot är det väl troligt att de inte hade några starkare incitament att lyfta fram egna tillkortakommanden som orsak. Den efterföljande utredningen blev den logiska åtgärden att komma tillrätta med detta problem.