wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/176

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Kulorna och vapnet

Kulorna

Påträffade kulor, som tekniskt sett bundits till offren, är av fabrikatet Winchester-Western, kaliber 38 'Metal Piercing', vilka laddats i nämnda fabriks 357 Magnum-patroner. Det är en kula med mantel av kopparlegering och med blykropp, s.k. pansarbrytande. Tillverkning skedde mellan åren 1935 och 1982. Kulorna har avlossats med en revolver, vilket anses bevisat genom att kulorna bär märken av fem högervridna bommar och sk skidmarks, som uppstår när kulan initieras i pipan.

Kulorna är i förhållandevis dåligt skick vilket kan försvåra en definitiv framtida bindning till ett gärningsvapen. Det framgår indirekt av SKLs, BKAs och FBIs utlåtanden. En uppgift som sedermera bekräftats av SKL på fråga från Palmekommissionen (SKL 1996-09-20, dnr 4571-96). Något förenklat uttryckt innebär det att kulorna kan användas för att utesluta de flesta provskjutna vapnen, men inte för att med säkerhet binda mordvapnet vid kulorna. Ett förhållande som kan få betydelse vid en framtida rättegång. Ammunition av denna typ har litet speciella egenskaper. En förklaring (Vincent Lange) anses vara att tyngdpunkten i kulan ligger långt bak i densamma. När den möter något motstånd, såvida det inte är i 90 graders vinkel, går den lätt in i en instabilare bana ("tumlande"). Det innebär att den när den passerat in i kroppen tumlar runt och sliter sönder vävnader i sin väg samtidigt som den kan förändra riktning. En annan konsekvens är att den snabbt förlorar sin rörelseenergi genom att den tumlar och går "på tvärsen” genom vävnader. Genom att en magnumpatron innehåller en större krutladdning än en vanlig patron är det dock en rätt ansenlig mängd krut i utgångsläget vilket ger en kraftig rörelseenergi. Denna typ av ammunition är ovanlig i Sverige. De aktuella kulorna anses, utifrån en sk blyisotopundersökning' utförd vid Naturhistoriska riksmuseet,

1

Blyisotopsmetoden är som metod oerhört tillförlitlig generellt sett. Den bygger på att bly är ett av de få ämnen i naturen som förekommer med varierande isotopsammansättning beroende på geologin där blyet bryts. Varje gruva/malmkropp har därmed sin egen "isotopprofil". Denna följer blyet hela tiden oavsett hur det bearbetats industriellt. Tolkningen av en blyisotopprofil jämfört med en annan är däremot mer problematisk. Det beror i just detta fall på ett antal faktorer: - en batch hos W&W kan tänkas ligga på upp till några hundratusen kulor (säg 500 000) - varje kula ca 10 gr, dvs batchen <5 ton - en så stor ammunitionstillverkare kan rimligen tänkas köpa mer än 5 ton i varje sats från ett smältverk - ett smältverk recirkulerar gammalt bly rätt ofta därmed blir den smältan litet annorlunda jämfört med tidigare även om bly från samma gruva utnyttjas som bas i varje batch - skulle smältan ha blandats ofullständigt finns viss risk för olika isotopprofiler i samma batch.. - skulle smältverket ta direkt från gruvan en större leverans låt oss såga på 100 ton och utan att recirkulera tidigare återvunnet material vid låt oss säga 20 batcher så får alla dessa batcher identisk blyisotopprofil.