wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/177

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


komma från en blysmälta (göt eller "batch") från november 1979. Denna batch uppgick enligt uppgift från tillverkaren (GMP s) till flera hundratusen patroner och har sannolikt sålts i många länder. Ett frågetecken kvarstår dock enligt uppgift (1996-09-27) till oss från de utredare som sysslat med ammunitionsuppföljningen, huruvida hela götet användes till 357 Metal Piercing. Det är möjligt att man ur samma göt också tillverkat någon annan kultyp. Det beräknas att 118 askar (á 50 patroner), dvs 5900 patroner under tiden oktober 1979 till och med december 1980 levererades via generalagenten till 19 vapenhandlare i Sverige. I dessa leveranser antas patroner från blysmältan från november 1979 ingå. Det finns to m vissa argument för att antalet patroner skulle kunna tänkas reduceras till 1650

Den kula som först upphittades, 1986-03-01 kl 06.30, låg ca 40 m från mordplatsen, snett över Sveavägen. Kulan företer tydliga skrapmärken, sannolikt efter att tämligen oreglerat ha tumlat runt pga att den har gått igenom Lisbeth Palmes kappa och därefter slagit i marken. Enligt vittnesuppgifter skedde nedslaget ca 8 meter från mordplatsen, vilket förefaller rimligt med hänsyn till gjorda rekonstruktioner. Nedslagsmärket/-n eller eventuella övriga rikoschettmärken på väggar runt i kring har dock inte säkrats vid den teknis- samma blir fallet om man endast utnyttjar en "ren" leverans från en gruva och sedan någon tid senare återigen endast utnyttjar en ren leverans. De går inte att skilja åt. - mätosäkerheten är förhållandevis liten och det som angivits som en signifikant avvikelse mellan två jämförande prover är väl säkerställt. Från Naturhistoriska riksmuseets sida uppger man att metoden är väletablerad inom geologin, vilket anseende den har inom kriminologin är inte känt. Ej heller vet man från muséets eller SKLs sida hur FBI eller BKA ser på metoden.

(Stefan Claesson, föreståndare för laboratoriet för isotopgeologi vid Naturhistoriska riksmuséet, 1996-10-21) Slutligen måste man som sista moment ha en förteckning över de olika batcharna och referenskulor till varje batch. Någon sådan förteckning och därtill kopplade referenskulor har inte gått att få ut av W&W. Däremot har SKL självt byggt upp ett referensmaterial via olika uppköp (bl a i Tyskland) och på annat sätt insamlade patronaskar. På så sätt spårades kulorna till batchen i november 1979. Samtliga referenskulor har uppvisat unik profil.

Våra slutsatser - viss mindre risk (fel typ A) finns för att kulor från samma batch trots allt kan ha olika blyisotopprofiler, dvs det finns en viss risk att man inte kan identifiera mordkulorna mot samtliga andra kulor från samma batch, - en viss mindre risk (fel typ B) finns för att flera batcher trots allt skulle kunna tänkas ha samma isotopprofil, dvs det går inte att med 100 procents säkerhet binda mordkulorna till den batch som antagits gälla, nämligen november 1979, - risken för fel av typen B är väsentligt större än för typen A, - för att kunna uttala sig mer definitivt om blyisotopsmetodens tillförlitlighet just i detta fall måste man veta mer om såväl ammunitionstillverkarens som smältverkets tillverkningsprocesser.

Ovanstående slutsatser skall nog närmast ses som mementon, men för praktiskt spaningstekniskt bruk kan man nog bortse från dem. Här är det dock risken för typ B som är problemet. Som bevis i en framtida rättegång är det dock en annan sak. Här är det dock risken för typ A som är problemet.