wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/186

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


A2, s 39) tolkar Vincent Lange (VL) utifrån de två vittnesmål (...) som tyckt sig se att gärningsmannen "omfamnat eller klappat Olof Palme” som att gärningsmannen spännt hanen inför skott 1. Slutsatsen grundar sig på att Olof Palme kan ha hört detta ljud och vridit sig litet åt höger därifrån ljudet i så fall skulle ha kommit förutsatt att gärningsmannen var högerhänt. Men det är en tentativ slutsats av Lange.

Träffen på Lisbeth Palme innebär att om kulan istället gått 2 cm längre till vänster, dvs mot Lisbeth Palme hade skottet varit direkt dödande eftersom ryggraden krossats på ungefär samma ställe på ryggen som för Olof Palme. En sådan projektilbana skulle ha inneburit, med tanke på avståndet 70-100 cm från revolverns mynning, en felaktig vinkel på en grad i våglinjen, dvs en liten avvikelse från en perfekt kulbana. För att ge en lekman en bättre uppfattning om storleken på misstaget motsvarar detta på det avstånd det rörde sig om (70-100 cm) att revolvermynningen var fem mm fel givet en fast punkt för kolven. Det var dessutom en besvärlig skottvinkel, där Lisbeth Palme står lutad över Olof Palme, som är på knä, med axelpartiet vänd mot gärningsmannen. En så bred träffyta som en rygg stod alltså inte gärningsmannen till buds. Det torde vara ett tankeväckande faktum att om kulan krossat ryggraden istället så skulle sannolikt samtliga bedömare hävda att det var ett mycket bra skott. Konsekvensen härav vore nog för de allra flesta en bedömning av att det rört sig om en skicklig skytt. Vi har dessutom ett snabbt förlopp med mycket som händer, dvs en stressituation och dåliga ljusförhållanden. Gärningsmannen behöver också kunna kontrollera rekylen från det första skottet. Magnumammunitionen i sig ger en något kraftigare rekyl vilket gör att även en tränad skytt behöver skjuta in sig på denna typ av ammunition för att snabbt kunna ge ett väl riktat andra skott.

A second opion har av oss inhämtats i ovanstående frågeställningar från en vapenhandlare i Stockholm, Anders Lindström, Widfors vapenhandel (199605-31). Inledningsvis instämmer han i att ljudbilden vid brottsplatsen och Lisbeth Palmes hörselintryck förvånar. Det borde ha uppfattats av henne som en ”kanon" vid örat. Att andra vittnen kan ha undgått att höra första skottet är däremot inte så konstigt enligt Lindström. Skyttar som nedlagt ett djur och som avslutar med ett markeringsskott för att säkert döda djuret finner ofta att jaktkamrater längre bort hört det första skottet men inte det andra. Det beror på att ljudet från skottet dämpats pga att det riktats ned mot marken.

Det första skottet sköts så pass nära Olof Palme att en viss dämpning mot kläderna sannolikt uppstod. Det andra skottet mot Lisbeth var dock längre från offret och i annan skottvinkel. Det borde ha hörts bättre av övriga vittnen. I Lisbeths fall borde det varit påtagligt högt i bägge fallen eftersom hon är så nära. Ytterligare en förklaring har anförts i Palmeutredningens material nämligen att det skulle kunna röra sig om en rent psykologisk effekt. Första skottet höjer observationsförmågan omedvetet varför det andra hörs tydligare och upplevs som det enda. Denna förklaring tror vi dock inte kan vara rimlig på det här aktuella avståndet.