wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/281

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


ering av Christer Pettersson. I det senare fallet främst då vid Grand. Därutöver hämtas stöd även i andra indicier som förebragts av åklagarna. Tingsrättens majoritet anser Christer Pettersson skyldig. Lagmannen och chefsrådmannen friar i skiljaktig mening.

Hovrätten gör en ingående analys av de olika vittnesmålen. Inledningsvis kan vi konstatera att hovrätten gör en djupgående och vad vi förstår ytterst kompetent prövning av vittnesmålen. Självfallet inser vi att vår bedömning inte kan mäta sig med denna, men det är av intresse att se vilket tolkningsutrymme som hovrätten själv anger finns kvar vid tolkningen av Lisbeth Palmes vittnesmål. Hovrätten har ju också helt naturligt vägt in bevisvärdet av detta vittnesmål mot övriga förebragta omständigheter i målet. Vad hovrätten anför beträffande Lisbeth Palmes utsaga och hovrättens bedömning därav är följande:

"Lisbeth Palme har berättat att hon omedelbart efter skotten bestämde sig för att söka hjälp, att hon därför tittade sig omkring och att hon då omedelbart fick syn på en person som stod vid avfasningen vid Dekorima och orörligt stirrade... Eftersom hon sökte hjälp, tittade hon mycket noggrannt på personen och hon förstod då intuitivt att hon inte skulle få någon hjälp av denne. Hon fortsatte då söka bakåt och upptäckte en person som kom längre bort (avser sannolikt Björkman - vår anm). När hon tittade vädjande på den personen rörde han huvudet i sidled något som hon uppfattade som ett avvisande av att på något sätt hjälpa till. När hon sedan tittade tillbaka såg hon den person som stått och stirrat på henne röra sig med några steg. Han befann sig nu på Tunnelgatans södra sida. Mannen förflyttade sig med studsande steg, uppdragna axlar och någon sorts ojämnhet som gav ett spänstigt intryck. Det var ett kort intervall, 15-30 sekunder, mellan de båda iakttagelserna av mannen. ...

Flera vittnesmål ger vidare vid handen att Lisbeth Palme haft möjlighet att iaktta gärningsmannen efter skotten. Enligt Anders Björkman tittade Lisbeth Palme upp när hon stod på knä och kan då ha iakttagit mannen som sköt eftersom de var så nära varandra. Leif Ljungqvist har redovisat en minnesbild av att gärningsmannen och Lisbeth Palme tittade på varandra. Inge Morelius, som befunnit sig på längre avstånd från brottsplatsen, har omvittnat att Lisbeth Palme tittat mot mannen och att hon, som Morelius uppfattade det, såg mördarens ansikte 1-2 sekunder.

Hovrätten finner på grund av det anförda att Lisbeth Palme haft tillfälle att se mannen först framifrån och därefter snett bakifrån när denne förflyttade sig. Det rör sig emellertid om kortvariga iakttagelser. Enligt vad hovrätten kunnat iaktta vid syn under huvudförhandlingen har belysningsförhållandena på platsen - främst motljuset från Dekorimas skyltfönster - varit sådana att det inte varit möjligt att göra några säkra iakttagelser av detaljerna i ett ansikte...

Av utredningen (beträffande Lisbeth Palmes sinnestillstånd som det bedömts av övriga vittnen - vår anm) framgår att Lisbeth Palme gjorde sina iakttagelmannen på brottsplatsen innan något av vittnena kom fram till henne.

sei