wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/46

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Slutsatser

Vårt huvudintryck av ovanstående genomgång (avsnitt 6) vad gäller politiska mord i modern tid (>1962) begångna i västvärlden blir:

- inte i något fall har någon inblandning en utländsk säkerhetstjänst kunnat påvisas (CIA:s misstänkta inblandning i viktiga politiska attentat ligger före i tiden och har inte berört västvärlden eller östblocket), - terroristgrupper som begått attentat mot ledande politiker eller har tagit på sig dådet tämligen omedelbart för att uppnå det som de ser politiska målet med sin handling (IRA, Brigate Rosso, Rote Armee Fraktion, m fl). Det naturliga mönstret har normalt varit bombattentat, kidnapping, massiv eldgivning etc som sannolikt främst berott på svårigheterna att komma i närheten av offren,

- PKK har i nästan samtliga kända fall tidigare agerat mot interna avhoppare eller motståndare inom deras 'hemområde'. PKK tar till skillnad från övriga terroristgrupper normalt inte på sig ansvaret för sina dåd,

- omfattande konspirationer är ovanliga, men mindre (2-3 gärningsmän) kan ha förekommit någon eller några gånger. Mindre konspirationer kan vara svåra att formellt fastslå, to mi de fall en gärningsman erkänt. Gärningsmannen kan i dessa fall uppge sig ha varit ensamagerande. Incitamentet att ange övriga medagerande behöver inte vara särskilt starkt (t ex James Earl Ray, Yigal Amir och PKK-morden i Sverige), - ensamagerande gärningsmän är vanligast. I USA har de ofta varit psykiskt störda. Clarke's djupgående analyser ger nyttiga perspektiv inför analysen av mordet på Olof Palme och framförallt inför en analys av kvadrant 3 EGMOP,

- utnyttjandet av handeldvapen är vanligt bland ensamagerande gärningsmän. Att söka gärningsmannen bland registrerade innehavare av antaget mordvapen kan utifrån de amerikanska erfarenheterna vara väl motiverat.

6.6

Avvikelser

Detta avsnitt avviker från PK-PM på följande sätt.

- Det ger en fylligare bild av de grundläggande arbeten som både gärningsmannaprofilen' och 'politiska mord' grundar sig på,

  • Yigal Amir, den israeliske premiärministerns Yitzhak Rabins mördare, dömdes 1996-0911 till konspiration i syfte att mörda Rabin liksom hans broder Hagai Amir och Dror Adani. Amir uppgav inledningsvis att han var ensamagerande. SvD 1996-09-12 s 6