Kjell-Olof Feldt. Vem lita på om inte sina egna?
Dagens Nyheter 1995-08-17 Sida: 2 Författare: KJELL-OLOF FELDT
En obehaglig känsla att hela sanningen inte kommit fram +++
"VI MÅSTE ju kunna lita på våra poliser och åklagare". Med dessa
ord, kan man nog säga, sammanfattade ordföranden Ragnar
Edenman år 1987 den parlamentariska kommissionens uppfattning
om hur spaningen efter Olof Palmes mördare skötts. Hittills har jag
utgått från samma axiom. Det faller sig naturligt inte minst av det
skälet att jag själv större delen av mitt liv varit en del av
statsapparaten. Vem skulle man lita på om inte sina egna? Med "lita
på" menar jag inte att myndigheters misstag, slarv, okänslighet eller t
om övergrepp mot medmänniskor är uteslutna. Dylikt har jag
haft åtskilliga tillfällen att iaktta. Inte heller utgår jag från
att myndighetspersoner anklagade för sådana gärningar självklart
skall erkänna, erbjuda rättelse etc. Också de kan förneka det
uppenbara, slingra sig, ljuga eller skylla på andra. Men det jag litar
på är att statens myndigheter skall vara trogna mot staten själv, mot
det demokratiska system och den rättsordning som ger dem just
myndighet och makt. Därför måste det uteslutas att den
svenska ämbetsmannakåren, ens till någon del, kan ingå i en
konspiration riktad mot landets politiska ledning och statens högsta
myndighet, dvs regeringen.
Ändå krävs det en extra dos av denna övertygelse för att kunna tolka
alla besynnerligheter och skandaler i polisens hantering av mordet på
Olof Palme enbart som resultatet av missgrepp, inkompetens och den
psykos som uppståndelsen kring denna händelse otvivelaktigt
åstadkom. Dock underlättades det av att anhängarna av den
konspiratoriska tolkningen, det sk polisspåret, mest levererade
fantasifulla historier, utan något sammanhängande sakligt underlag.
DENNA SOMMAR HAR jag läst ett nytt bidrag till teorin om att mordet