wpu.nu

Sida:Pol-2018-11-12 E63-08-A Förhör-H kan-Str m-ang-PM-Stig-Engström.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Organisationen av förundersökningen På fråga om hur förundersökningen var organiserad efter att den första initiala ad hoc lösningen lagt sig uppger Håkan att det var mycket besynnerligt då man tidigare hade jobbat med många spaningsmord och hade en fungerande spaningsledare, inläggare, registrator osv men i det här fallet tog Holmér på sig ledartröjan. Håkan har för sig att Holmér samlade nästan alla rotelchefer plus en massa andra människor i det som sedan blev Palmerummet. Det var därifrån som det skulle ledas men den organisationen fungerade kanske inte helt 100-procentigt. De frångick det normala arbetet vid mord och byggde istället en väldigt toppstyrd organisation. Håkan beskriver det som att det blev liksom dammluckor mellan de olika delarna.

Angående uppdelning av ansvarsområden berättar Håkan att från början sprang man lite efter bollen, det som verkade mest intressant och akut. Det dök sedan upp lite olika spår som prioriterades, exempelvis dök 33-åringen upp och det skapades då en särskild grupp som skulle jobba med honom. Vidare kom polisspåret som skulle handläggas på SÄPO. Rikskrim, Tommy Lindström, hade hand om spaningsuppslag med internationell anknytning. Våldsroteln hade brottsplatsen och tipsmottagning med mera.

Organisationen på Våldsroteln, KK1 Angående hur man var organiserade på våldsroteln uppger Håkan att i princip alla som jobbade där förutom Gunnar Olsson arbetade med Palmemordet. Gunnar Olsson fick ta hand om den inkommenderade personalen som skulle sköta rotelns normala arbetsuppgifter. Håkan fortsätter och berättar att det fanns FU-registrering men att det var något som kom väldigt långt på efterkälken. Det hanns inte med utan det blev stora högar på borden hos FU-registratorn och inläggarna då det var brist på kunnig personal.

På fråga om hela registreringen av ärendet låg hos våldsroteln uppger Håkan att det blev så att ärendena föredelades enligt det tidigare nämnda och det fungerade väldigt dåligt med information. Mycket avhandlades i Palmerummet och sedan var det en mängd "dammluckor” som informationen passerade innan den spreds ut i organisationen. I Palmerummet fattades också många beslut avseende olika inriktningar och någon gång i slutet av 1986, strax innan nyår, kom kurdspåret vilket allt då skulle satsas på.

När man hade frigjorts från arbetsuppgifter blev det fler och fler som skulle läsa in sig på kurdspåret inför det stora tillslaget som skulle äga rum, som Håkan minns det, strax efter nyår 1987. Håkan skulle leda en grupp som skulle göra en husrannsakan på ett PKK-café på Fridhemsgatan. Håkan minns att de hade haft julfest och det hade varit en skjutning i Gamla stan så tillslaget flyttades fram med anledning av denna skjutning då det var en av de intressanta kurderna som på något sätt hade varit inblandad i skjutningen i Gamla stan.