wpu.nu

Sida:Pol-2018-11-12 E63-08-A Förhör-H kan-Str m-ang-PM-Stig-Engström.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


p Det var Hans Holmer som fattade beslut om tillslaget och att det skulle ske

husrannsakningar på en mängd olika ställen och att folk skulle hämtas in. Innan de åkte ut på tillslaget frågade Håkan vem det var som hade fattat beslut varvid han fick svaret att det var uppe i stabsrummet och att det måste ha varit Hans Holmér. Det blev sedan en schism mellan Holmér och åklagaren och i den efterföljande utredningen hördes Håkan avseende beslutsfattandet.

På frågan om hur Håkans dåvarande syn på PKK var uppger han att det var generalfelet var att istället för att satsa på och utgå ifrån brottsplatsen sökte man utifrån teorier och hypoteser olika presumtiva gärningspersoner/-grupper för att sedan försöka få dem att hamna på brottsplatsen. Just när det gäller PKK-spåret fick de läsa några tidningsartiklar, vidare var det Kegö och Barrling som höll någon föreläsning om att man skulle ”hålla bröllop på gatan” vilket tolkades som att Palme skulle mördas. Angående PKK-spåret hade Håkan själv rätt svårt att se substansen som skulle kunna ge bärighet åt ärendet.

Arbetet på KK1 På fråga om hur ärendeflödet såg ut på KK1 uppger Håkan att alla spaningsuppslag kom till Irwell som var spaningsledare. Irwell hade förväntat sig att någon skulle ringa in honom vilket inte skedde så han kom först på måndag morgon och hade därför enormt mycket handlingar på sitt bord.

På ett rätt tidigt stadium fick Håkan i uppdrag att gå igenom de signalementsuppgifter som ögonvittnen lämnade på gärningsmannen och försöka göra en samanställning så att man kunde gå ut med ett signalement. Håkan minns inte om det var för rikslarmet, han är osäker på om det hade hunnit gått ut.

Under det första året arbetade Håkan mycket med brottsplatsen och de centrala vittnena runt platsen. Arbetet handlade mest om de centrala vittnena, taxichaufförerna och Nieminen som mötte en springande man. Håkan hade även ansvar för rekonstruktionerna som skedde. På fråga uppger Håkan att han inte arbetade med något särskilt uppslag inriktat på någon eventuellt misstänkt gärningsman. Arbetet handlade även om tipsuppföljning och akutuppgifter som kom in.

På fråga om det var genom Irwell som arbetsuppgifterna delades ut blir svaret ja men att det fortfarande var lite ostrukturerat. Man följde inte mordbibeln med chef förhörsenheten och sådana saker utan man hade morgonmöten där de gick igenom det aktuella läget samt vad som var intressant och därefter fick man arbetsuppgifter tilldelade sig. På fråga om till vem man avrapporterade blir svaret att det gjorde man till den man hade fått uppgiften av vilket ofta var spaningsledaren.

j