wpu.nu

Sida:Pol-2019-11-26 E63-05-F Mejl skickat från Thomas Pettersson till Palmegruppen.pdf/8

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


inte känner igen Olof Palme. Och har Söderström inte förstått det, har han heller inte begripit det djupa allvaret i situationen. Det är alltså inte en reaktion på att Söderström varit brysk, utan att han - och ingen annan heller - förstått allvaret i situationen. Dagen efter mordet kommenterar Skandiamannen polisens första agerande på brottsplatsen så här till

till familjen: ”Då kommer en polisman fram brottsplatsen, och säger: ”Jaha, hur var det hä-ä-är då?” ({Längd=8}återgav hur Skandiamannen härmat repliken med ett tonfall som hämtat från någon pilsnerfilm från 1930-talet, där poliskonstaplar ofta skämtsamt skildrades som försedda med dumdryg makt och myndighet. Det är dock svårt att se att Gösta Söderström eller hans kollega Ingvar Winden skulle ha sagt något sådant när de kommer till en brottsplats där två personer försöker rädda livet på en uppenbart svårt skadad och livlös person. Det är en replik som är lika osannolik som det yttrande Skandiamannen senare lägger i munnen på Lisbet Palme: ”Förresten, dom har skjutit mig också!"

"Vittnen gav konstgjord andning” Enligt Henry O uppfattade han det först som att Skandiamannen varit framme vid den skjutne direkt efter att han hört skotten: "Han hade tydligen gått fram och hjälpt till att vända den här mannen som hade blivit skjuten tillrätta, lagt honom på rygg så att säga.” Eftersom detta var något Skandiamannen uppgav i en intervju med Svenska Dagbladet dagen efter mordet, finns dock risken att det snarare är tidningsuppgiften Henry O minns och refererar till. Oavsett vilket stämmer inte Skandiamannens påstående overens med något annat vittnesmål. (I takt med att händelseförloppet på mordplatsen blev känt i media justerade han också sin berättelse på den här punkten, tills den slutligen försvann helt.) Men några minuter senare, när Skandiamannen blivit mer redig, fick Henry O intrycket att han hållit sig på avstånd och sedan gått fram för att titta vem det var ”medan de personerna som tog hand om Olof Palme som hade blivit skjuten, hade vänt honom och försökt ge konstgjord andning". Anna-Lisa G nämner å sin sida ingenting om att Skandiamannen skulle ha sett personer som gav konstgjord andning.

Hursomhelst: att Skandiamannen enligt Henry O påstod att han sett Palme vändas och få konstgjord andning - vilket de facto skedde - är svårt att ta som belägg för någonting. Till att börja med för att det är ett lika vagt uttalande som att ”en man" sagt att Olof Palme är skjuten: svårt skadade personer brukar vändas och ges konstgjord andning. Om Skandiamannen verkligen sade så kan det alltså lika gärna ha rört sig om en kvalificerad gissning. Själv uppfattar jag dock inte den här delen av Henry O:s vittnesmål som ett direkt återgivande vad Skandiamannen sade i receptionen. Snarare är passusen om ”personer som ger konstgjord andning” något som Henry O själv fyller på med. Det är information som är väl känd för honom och alla andra vid det laget.