wpu.nu

Sida:Pol-2019-11-26 E63-05-F Mejl skickat från Thomas Pettersson till Palmegruppen.pdf/9

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Det mest troliga är att det är någon av männen i Stefan G:s sällskap som agerar, men som tillgriper fel åtgärd. Två män och en kvinna gjorde Stefan G sällskap i Hans J:s taxibil (en man har tidigare lämnat sällskapet på grund av berusning). En av männen beskriver förloppet efter att taxibilen stannat på brottsplatsen: ”Sällskapet hoppade ur och lade mannen i framstupa/sidoläge.” Här har vi förmodligen den person som ville lägga Palme i framstupa sidoläge och sedan i all välmening drog i benen för att vända Palme, men blev tillrättavisad.

"Han var så liten” Det som framgår tydligt av väktarförhöret med Anna-Lisa G, Per H:s samtal med Henry O och personalmannen Roland B:s samtal med Skandiamannen dagen efter mordet är att Skandiamannen inte kunnat tro att den skjutne var statsministern, på grund av att han såg så liten ut.

Det är ett yttrande som förbryllar. Dels för att inget annat vittne kommenterat att den skjutne såg liten ut, dels för att Olof Palme inte var särskilt liten i kroppen. Enligt obduktionsprotokollet var han 175 cm lång, och därmed låg han på genomsnittet för sin årskull, män födda 1927, enligt mönstringsrullorna. Låt vara att medellängden för mönstrande män var dryga 178 cm vid tiden för mordet, men att Olof Palme var liten till växten kan man knappast säga.

Om nu inte Skandiamannen grep "litenheten” ur luften - bara för att ha något att säga – så ser jag två möjliga förklaringar till att han upplevde Palme som liten. Antingen den psykologiska: Skandiamannen lever med en föreställning av Palme som maktfullkomlig, närmast demonisk, ett stort ego som dominerar både sin omgivning och det politiska livet i landet. Skotten punkterar maktmänniskan, tar ner honom på jorden och i den tillintetgjorda kroppen finns inte längre något skrämmande och respektingivande kvar. Eller så grundar påståendet sig i upplevelsen av att Palme faktiskt såg liten ur där han låg närmast hopkrupen direkt efter skotten. Först när Anna H och Stefan G vänt på honom och man rätat ut hans ben låg han i sin fulla längd på rygg på trottoaren. Men då hade gärningsmannen redan lämnat platsen.

Saknade uppgifter och en självklar lögn Det är anmärkningsvärt att Skandiamannen inte har något som helst att säga om Lisbets uppträdande till väktarna. Det var ju något som ingen på plats kunde undgå att lägga märke till och påverkas av. Inte minst utbrottet riktat mot Gösta Söderström. Skandiamannen hade tydligen inte heller något att berätta om de polisbilar som kom till platsen, eller de två ambulanser som också dök upp; hur de agerat på platsen och den